Cheers mate

4 mörka och 1 ljus. Öl alltså. 4 Guiness och 1 Lager (vilken som) var den, i stort sett, stående beställningen när vårt 5 man starka sällskap tog vätskepaus i någon av Glasgow's många pubar. Skottarna själva propagerar för den ljusa sidan. Vilket känns logiskt. Skottar, överlag, visade sig vara en särdeles trevlig och social, ja näst intill översocial, människoart. Det är mycket deras förtjänst att Glasgow, som egentligen inte är någon särskilt vacker - eller särkilt speciell stad överhuvudtaget, är så oerhört trivsam att vistas i. Ett "Cheers mate" här och ett uppriktigt nyfiket "where are you from" där känns onekligen välkomnande. Skottarna propagerar också gärna sin Whisky. 97 single malts finns det visst i landet. På armlängs avstånd låg det genuina Whiskydestilleriet Glengoyne som vi besökte för rundvandring och provsmakning. På vägen dit tyckte dessutom den trevliga busschaffören att det var helt ok att bli ståendes en liten stund extra vid en hållplats för att låta en svensk passagerare lätta på trycket. Nöden har ingen lag. Behöver jag tillägga att chaffören var Skotte? Busschauffören som skulle köra oss tillbaka till Glasgow efter destilleri-besöket kan däremot omöjligt varit Skotte. Han gasade nämligen bara på lite extra och lät bli att plocka upp oss. Men då fick vi ju sitta kvar och njuta av solskenet på den Skotska landbygden en extra timme tills nästa buss var vänlig nog att hämta upp oss.

Om det beror på översocialiteten eller trevligheten hos folket att deras fotbollsliga verkar vara snäppet sämre än Allsvenskan låter jag var osagt. Det var en bedrövlig match Glasgow Rangers mot Hamilton Academical bjöd på. Fast besöket på Ibrox Stadium var ändå en upplevelse.

Att en av de finaste pubarna i staden var inredd i en gammal kyrka måste ju vara ytterligare något slags bevis för hur viktigt Whisky'n, Lager'n och det sociala livet är för Skottarna (dessutom arbetade Chuck Norris på denna Pub. Eller var det kanske Chuck Norris bror? Eller var det Daniels bror? Eller är Daniel Chuck Norris bror? Eller är det kanske, rent av, Daniel som är Chuck Norris? Ingen som riktigt vet, ingen som riktigt vet...)

Javisst ja. Det var ju de där fyra andra också. De som inte är skottar. Men som kanske borde vara det. De som varit ett så sjujäkla trevligt och socialt resesällskap. Tack ska ni ha. Oerhört roligt har det varit. Fast skottar kan de ju omöjligt vara trots allt. De dricker ju mörkt öl. Kom över till den ljusa sidan pojkar. Den bubblar mer, släcker törsten bättre och smakar godare. Fråga vilken Skotte som helst. Kom över till den ljusa sidan.

Och, just det. Höll på att glömma. Det var ju Påsk också: