28 år senare...

1982 gick Tron upp på biograferna. En banbrytande film, men i ärlighetens namn också en ganska tråkig film. Den har dock skapat sig kultstatus genom åren. Såpass att uppföljaren nu, 28 år senare, går att se på en bio nära dig.

Ikväll bänkade jag mig själv, iförd 3D-glasögon (snacka om menlöst. Glasögonen alltså. Sjukt fula. Obekväma. Och effekterna förstärks inte så att det känns lönt att bemöda sig att använda dem...), framför denna uppföljare: Tron: Legacy.

Filmen är, i korta ordalag, flummig, tillrättalagd, förutsägbar och Disneyfierad. Men den är samtidigt extremt visuellt effektfull och mäktig. Den har ett sjukt bra soundtrack signerat Daft Punk. Också har den Jeff Bridges i två(!) roller.

Summan av kardemumman är att, trots alla tillkortakommanden, så fungerar detta koncept anno 2010 så oerhört mycket bättre än för 28 år sedan. Helt enkelt riktigt cool och synnerligen sevärd Science Fiction.