Martiniklubben on tour

Resa. Gdansk med Sopot, Polen. 30 aug - 1 sep 2025.

Sommaren 1998, i Rethymnon på Kreta, samlas ett antal unga nordbor med jämna mellanrum på Dimman Bar för att umgås över ett glas Martin Bianco (som drick med vänsterhanden men lillfingret får inte greppa glaset). Detta sällskap av nordbor kom med tiden att kalla sig Martiniklubben. Tre herrar ur detta sällskap är än idag väldigt goda vänner och företog sig i slutet av sommaren 2025 en resa till Gdansk och Sopot i Polen, bl.a. för att uppmärksamma att två av herrarna detta år nått den aktningsvärda åldern 50 år.

Och vilken otroligt fin resa det blev. Gdansk mötte upp med mulet väder men behaglig temperatur som inbjöd till härligt strosande i den vackra stan där vi bl.a. fick kliva högst upp i Mariakyrkans torn, begrunda öppningsbara broar där piratskepp passerade och se Poseidon. 

Dagen därpå kom solskenet och vi tog båten till Sopot för en dags härlig avkoppling med sol och bad samt en tur på Europas längsta träpir. I Sopot fick vi också träffa väldigt uppblåsta versioner av både Stich och Labubu som rörde sig på staden gator. Och Martin fick för fösta gången stifta bekantskap med Aperol Spritz.

Vår sista dag i staden var den 1 september, vilket är samma datum som andra världskriget startade och de första skotten avlossades just i Gdansk. Dagen till ära besökte vi det stora och välplanerade Andra Världskirgs-muséet i staden. En viktig påminnelse om vår historia som avlutas med en reality check som visar att mänskligheten dessvärre inte lärt sig någonting av händelserna i detta krig - what else is new?

Utöver allt ovan hade vi en helt fantastiskt kulinarisk resa med framförallt smaker från det polska köket. Underbara priogies, ankbröst, lokala ostar, hummersoppa, bläckfisk-carpaccio och hjort-carpaccio är några exempel på vad vi fått njuta av. Två väldigt trevliga middagsupplevelser dels på omtalade Restaurang Goldwasser men framförallt en helt magisk kväll på en uteservering, under stjärnorna, på en lugnare tvärgata med musikunderhållning från tre gatumusikanter (fiol, cello och dragspel) som gjorde stämningsfulla versioner av allt från klassiska stycken till filmmusik och modern rock och pop. Utöver det helt grym service på fina Restaurang Literacka. Verkligen en kväll att minnas.

För övrigt kommer hela resan minnas med glädje, och förutom Gdansk som stad det som den gav så är det givetvis det underbara resesällskapets förtjänst. Tack för det Martin och Kalle. Tack för det Martiniklubben!

Äkta mos

Konsert. Thåström. Lisebergs Stora Scen, Göteborg. 29 augusti 2025.

 Det är inget greatest hits-set som Thåström och hans band väljer att spela denna spelning. Dessutom har de valt att ta ner allting, både i tempo och i ljudbild, mot de senaste årens turnéer. Inte fullt så industriellt och hårt pumpande i allt utan mer akustiskt och traditionellt i arrangemanget. Som brukligt är det dock väldigt bra - Thåström har svårt att vara något annat. Som han själv uttrycker det innan de drar igång "Främling Överallt": Vi mosar på, nu blir det äkta mos.

Hur ska det gå?

Konsert. Bob Hund. Göteborgs Kulturkalas. Kungstorget, Göteborg. 28 augusti 2025.

Det är kvällen för Bob Hunds näst sista konsert någonsin. Fem minuter innan konsertstart rullar det igång tunga basgångar från scen, ovanpå det viskas det fram "Hur ska det gå?" upprepade gånger. Redan där känns det väldigt Bob Hundskt. Och så fortsätter det när bandet väl står på scen och välkomnar oss med "mina damer och herrejävlar, och allt däremellan". Överhuvudtaget är Thomas Öberg en ekvilibrist i sina prator, oerhört fyndigt och samtidigt djupt och dubbelbottnat - helt enkelt briljant mellansnack. I övrigt märks det att det är ett band med mycket rutin och väldigt begåvade musiker, trots det är det mer konstigt än bra. Men de är sannerligen egna, unika och i en klass för sig i sen egen Bob hund-genre. Nu gör de gällande att de inte längre skall göra konserter. Hur ska det gå?

Miriam har längtat hela sommaren

Konsert. Miriam Bryant. Stora Scenen Liseberg, Göteborg. 13 augusti 2025.

Miriam har längtat.

Miriam har längtat hela sommaren efter att spela på Liseberg säger hon. Och det märks. Ivrigt går hon och bandet på scen några sekunder för utsatt tid. Sedan gör hon alla rätt, i stort sett rakt igenom den nästan 2 timmar långa spelningen. De inleder med 3-4 hårt pulserande upptempolåtar som avlöser varandra nästan sömlöst. Det får alla att komma på tårna, eller snarare komma mer på tårna för både Miriam, bandet och publiken stod på tåspetsarna redan från start. 

Scenshowen är supersnygg och påkostad (här görs precis alla de rätt som Roxette tidigare i sommar gjorde fel). Ljudet är fantastiskt. Trummor och bas pulserar rakt genom kroppen. Bandet är otroligt bra. Miriams röst är kolossal. 

När sedan lugnare låter kommer så ekar allsången, nästan öronbedövande. Miriam har sannerligen publiken med sig. Någonstans på vägen gästar Viktor Leksell till tokiga publikovationer.

Efter avslut med en grym version av "Ett Sista Glas" så kröns kvällen med att Liseberg delar ut priset Lisebergsapplåden till Miriam. En kväll som den denna är det bara att stämma in - i en riktigt stor och rungande Lisebergsapplåd!