Symfoniskt Berusande

Klassisk Konsert. Gothenburg University Symfonic Orchestra. Haga Konserthall, Göteborg. 7 Februari 2025.

Första gången någonsin på en klassisk konsert med Symfoniorkester. På tiden. I detta fall var det universitets-studenter som utgjorde orkestern, men det förfaller inte vara någon nackdel. Den 40-50 man starka orkestern imponerar. 

Tre stycken hinns med under den två timmar långa konserten. Ett av Brahms, ett av Mozart och ett av Stravinsky. Det är mäktigt, pampigt, pimpinett, bubbligt, bomastiskt, kvittrigt och allt däremellan. Fascinerande att följa orkesterns arbete, inte minst slagverkarna. hur de kan stå overksamma i väldigt långa stunder för att sedan slå ett par gånger på en gigantisk trumma med ultradjupt basljud eller på en lite triangel, Minst lika underhållande är det att följa dirigenten. Intensiv är bara förnamnet. 

Totalt sett en otroligt bra fredags-After Work, helt utan alkohol men istället symfoniskt berusande.

Razzle Dazzle

Bio. Göteborgs Filmfestival. The Last Showgirl. Draken, Göteborg. 27 januari 2025.

Pamela Anderson gör på gamla dagar comeback. Och då inte Barb Wire 2 eller någon Baywatchig lättvikts-produktion, utan istället i lågmält drama om en kvinna vars liv plötsligt förändras då hennes arbete och identitet tas ifrån henne. Hennes arbete och identitet i fråga är som Showgirl på en klassisk Las Vegas show, The Razzle Dazzle, och det tas beslut att showen skall läggas ner efter 30 år på repertoaren. Vi får följa Pamelas rollkaraktär under de sista veckorna av showen, hennes relationer med kollegor, vänner och hennes dotter. Filmen är regisserad av Gia Coppola i en väldigt nära och nästan dokumentär stil som fungerar rätt bra. Överlag väldig fint skådespeleri inte minst av Jamie Lee Curtis, som den närmaste vännian, och Dave Bautista som, precis som Anderson, får visa upp en mer seriös sida jämfört med de actionrökare vi vant oss att se honom i. Också roligt, Star Wars-fan som man är, att Carrie Fishers dotter Billie Lord spelar rollen som Pamelas dotter.

Filmen är fin och har verkligen sina stunder. Den är föredömligt kort med sina 85 minuter, men den känns 150 minuter typ. Det sistnämnda är väl inte ett jättebra betyg för helheten och något slags bevis på att den inte helt når igenom och engagerar, i vart fall inte för mig. 

Men ändå kul att se denna seriösa sida av både Pamela Anderson och Dave Bautista samt se Jamie Lee Curtis briljera.

Turn down the music!

Bio. A Complete Unknown. Göteborgs Filmfestival. Draken, Göteborg. 23 januari 2024.

Smygpremiär för Göteborgs Filmfestival 2024 och svensk smygpremiär för filmen A Complete Unknown (officiell premiär 21 februari 2025). Dessutom urpremiär för mig själv på filmfestivalen.

A Complete Unknown är en biografisk musik och dramafilm som följer Bob Dylans genombrott under 60-talet.

Under dagen som föregår denna visning har årets Oscars-nomineringar tillkännagivits och A Complete Unknown fick hela 8 nomineringar, däribland bästa film, bästa regi och bästa manliga skådespelare. Jag förstår verkligen varför filmen fått så många nomineringar då den är både otroligt välspelad och otroligt välproducerad. De har fångat tiden på ett imponerande sätt, väldigt snyggt. På det stora hela en bra film, men paradoxalt nog är det musiken som drar ner den för mig. Det blir för mycket musik i mitt tycke, historien stannar liksom av för att det hela tiden skall spelas en ny låt. För ett riktigt hardcore Bob Dylan-fan lär detta vara högsta betyg och årets film, för mig landar den snarare ner på ett medelbetyg. Men, som sagt, det är en bra film och jag förstår varför den fick sina 8 Oscarsnomineringar.

Film- och TV-året 2025

Film och TV 2025.

Nytt år och ett gäng nya TV-produktioner och filmer att se fram emot. Mycket att se fram emot, framförallt på TV-fronten. Följande tre är nog ändå de jag tror allra mest på; Star Wars: Andor, The White Lotus och Severance.

Bland Tomtar & Troll. Också.

Resa. Hundfjället (med Tandådalen). 28 december 2024 - 4 januari 2025.

Det är så hälsosamt och stärkande i Fjällen var det någon som sjöng på 40-talet. Och så rätt de har, det känns verkligen så efter en fin vecka i Hundfjället. Visserligen började veckan med regn och blask. Visserligen var ganska få pister öppna. Dessa två visserligen gjorde inte så mycket då vädret från dag två gav oss fint vinterväder (med snö vissa dagar och sol vissa dagar) samt att det var oväntat nära till Tandådalen som gav fler backar att åka i. Och åkte gjorde vi en hel del, men vi hann även med ett antal fikapauser med Gluhwien och Chokorom, Afterski, en massa god mat både i stugan och på restaurang, härligt stughäng och ett kul nyårsfirande (där vi lärde oss att man behöver inte välja mellan grädde och varma hallon. Man kan ha varma hallon OCKSÅ).

Utöver allt ovan fick vi även träffa Valle - den levande snögubben, samt ett antal svanslösa Troll i Trollskogen (eller var det Tomtar i Tomteskogen?). 

Hemresan bör dessvärre också nämnas då den gick i 60 km/h för det ena ekipaget efter punktering och 4 timmars väntan på norsk bärgare. Men alla kom hem säkert till slut, om än lite senare än väntat.

Det är så hälsosamt och stärkande i Fjällen.