The Corrs. Fyra syskon från Irland som var gigantiska i slutet på 90-talet och början på 00-talet, som sedan mer eller mindre fallit i glömska. Plötsligt står de där på Lisebergs Stora Scen 2025 och bara levererar storslaget. De går ut hårt direkt med ett snyggt intro med mäktiga trummor, följt av hitlåt efter hitlåt. Allt låter så otroligt mycket bättre live än på inspelning. Det är tungt, tight och fylligt. Trummisen är magnifik. Hela bandet är otroligt musikaliskt, och kul med instrumentala inslag i Irländsk stil med fiol och flöjt. Härligt också med sångerskan spontana glädjeskutt som återkommer under hela konserten. Helt klar en av de bästa konserterna jag sett på Liseberg på länge. En oerhört positiv överraskning. Fyra syskon från Irland som förtjänar att var ihågkomna och att få vara ganska gigantiska även 2025.
torsdag 19 juni 2025
fredag 13 juni 2025
Oversharing AB eller Ellen och hennes två knän
En bit i konserten utbrister Ellen Krauss, i ett av hennes roliga och spontana mellansnack, att hon är väldigt självmedveten och att hon har bara ben så här tidigt på sommaren - vidare säger hon då att det känns som att det är hon med sina två knän på scen. I ett annat mellansnack berättar hon hur hon efter sin första turné trodde att det aldrig skulle hända igen och hur glad hon är att hon fortsatt får stå på scen och dela sin musik med publiken, "lite oversharing AB kanske" utrycker hon det vidare. Kul ändå.
Detta blev också, lite oförhappandes, turnépremiär då den tänkta premiären i Finland blev inställd pga heavy winds.
I övrigt framför hon, nästan lite blygt, delar av sin ännu inte alls för stora repertoar på ett väldigt fint sätt. Vissa låtar kanske inte helt håller nivå, men i de riktigt bra låtarna (som är en hel del av de hon framför) så blir det nästan ståpäls.
Med andra ord, en väldigt bra turnépremiär för Ellen och hennes två knän (samt hennes stabila band). Hoppas hon för möjlighet att overshara sin musik i många år till.
lördag 7 juni 2025
Går för Glory, men når inte dit.
Cool scen. Uruselt ljud. Ok konsert.
Gästartister: Sarah Klang, Björn Gustafsson, Miriam Bryant och Nisse, 13 år.
Håkan på Ullevi. Återigen fick jag bevisat för mig att Håkan inte skall ses på denna jättearena. Det behövs mindre och mer intima arenor för att det skall bli riktigt bra. I detta fall var dessutom ljudet otroligt dåligt, vilket gjorde att det aldrig blev något riktigt tryck. Scenen var dock det coolaste och största jag sett från en svensk artist. Placerad mitt på innerplan för att alla skulle komma nära, men samtidigt kommer också alla långt ifrån stundtals. Som publik, framförallt på ståplats, är inte lösningen optimal. Men cool och imponerande, verkligen!
Håkan och bandet ser ut att njuta och ha väldigt roligt. Inte konstigt när publiken, besående av Ullevis nya publikrekord 73 162 personer, sjunger med och dansar till det mesta i repertoaren.
Trots att inte jag själv var helt imponerad så fanns det delar som stack ut. Kvällens bästa var helt klart nya låten "Gå för Glory", en riktig banger. "Känn ingen sorg för mig Göteborg" är också en riktigt ångvält denna kväll. "Det kommer aldrig vara över för mig" är alltid bra och "Din tid kommer" skapar puls. Miriam Bryant och framförallt Sarah Klang kom in och sjöng fantastiskt. Björn Gustafssons gästspel av överraskande, uppiggande och roligt. En av kvällens finaste stunder var när Nisse, 13 år, fick komma in och sjunga "Nordhemsgatan leder rakt in i himlen". Annars vad gäller gästartisterna, finns det verkligen inga andra gästartister än Miriam Bryant? Och det allra mest uppfriskande hade ändå varit om det inte var några gästartister överhuvudtaget, känns väldigt gjort.
Shout out till de avslutande fyrverkerierna gick verkligen inte av för hackor.
Orosmoment för de som skall se lördagens konsert: kommer Håkan kunna sjunga överhuvudtaget? Rösten höll verkligen dåligt denna nationaldag.
Avslutningsvis och återigen. Cool scen. Uruselt ljud. Ok konsert. Inte mer än så.
fredag 6 juni 2025
Välkommen till ett hus av kul!
Det är inga ynglingar som kliver in på scenen denna regniga sommarkväll på Liseberg. Inga ynglingar, men stiliga och roliga. Det svänger bra om de gamla britterna även om jag kan tycka att första halvan av konserten känns lite samma-samma. Mot slutet, däremot, så blir det rätt bra drag. En sak är säker, man blir verkligen inte ledsen av att titta på Madness. Fråga: När man har en låt där man sjunger Welcome to the house of fun" är det inte lite av ett tjänstefel att inte inleda konserten med den då?




.jpg)
.jpg)














.jpg)
.jpg)
