Första Star Wars-projektet på bio sedan 2019. Trots det har hypen varit liten och förväntningarna låga. Och det visade sig att lågt ställda förväntningar var bra att ha. The Mandalorian and Grogu är verkligen en tunn historia. Handlingen är typisk för hur det sett ut i TV-serien. Mando får ett uppdrag och det skall lösas, håller hyfsat för 30 minuter på streaming, men för 2 timmar film blir det rätt sömnigt. Filmskaparna gör verkligen vad den kan för att kompensera den svaga handlingen med massvis med action. Action-scenerna staplas på varandra och är stundtals underhållande, men i långa loppet blir det lite tröttsamt. Sedan spelas det ohämmat mycket med Grogus populäritet och gullighet, men det bygger ingen film. Allt är sedan förpackat i en CGI-späckad (mer eller mindre bra) och väldigt barnanpassad galax långt långt borta. Det är väldigt mycket Favreau/Filoni över det hela, dessa två herrar älskar verkligen Star Wars men det de skapar är ofta allt för ytligt. Och visst är Ludvig Göransson musik fantastisk, men jag saknar verkligen det klassiska Star Wars-temat.
Kul med Star Wars på bio igen, men detta håller inte. Lågt ställda förväntningar gör ändå att jag går därifrån med känslan att det faktiskt var bättre än förväntat. De har trots allt lyckats föra över detta TV-äventyr till något mer storslaget på bio, och stundtals är det ändå underhållande. Sigourney Weaver är också en rolig addering till Star Wars-universumet.
This in not the way.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar