Close your eyes

Spelning. Angles & Elle-Kari: The Death of Kalypso - En slags Jazzopera. Folkteatern - Foajén. 26 mars 2026,

Ett niomannaband. Piano, Trummor, Saxofon, Trumpet, Trombon, Xylofon, Kontrabas, Cello, Sång. Ett niomannaband som kliver in på scen 15 minuter för sent, sångerskan utbrister: oj vad mysigt - jag älskar det här. Antar att hon hänvisar till närheten till publiken, och att hon verkligen älskar det de skall komma att framföra. För sedan jazzar de loss. Alla på scen går in i sig själv. Blundar. Diggar. Inledningvis är det nästan meditativt. Känns som att alla spelar var och en för sig. Jag hinner undra om de ens har några noter ett spela efter. Känns rörigt. Men därefter tar det form, Kaoset förändras till snygga melodier. Det är jazz uppblandat med Björk, James Bond-teman, Peter Gabriel, Adele och ett uns av Kalypso och Opera. Det skiftar i tempo, det är finstämt och fartfyllt. Och alla blundar, och går in i sig själv.

Brutalt och vackert

Teaterföreställning. Dogville. Folkteatern, Göteborg. 1 nov 2018.
Sittande på kyrkbänkar runt scengolvet får publiken uppleva en föreställning som framkallar massvis med obehagskänslor och en stor klump i magen. Du sitter formligen mitt i föreställningen och närheten är påtaglig. Du sitter alldeles intill och bevittnar hur ondskan i människor successivt växer fram. Det är märkligt men samtidigt extremt snyggt. Det är tungt men samtidigt väldigt coolt. Det är brutalt men samtidigt också mycket vackert. Fascinerande, välspelat och inte likt något annat.