...skrev Mr P intill sitt telefonnummer på ett gratisvykort på Dubliners i lördags kväll. För säkerhet skull förvandlade han sedan vykortet till ett näst intill olösligt pussel genom att riva kortet i centimeterstora bitar. Sedan lämnade han kortet/pusslet på bordet när vi sedan gick vidare till födelsedagsfest högst upp i Canonhuset. Inspirerad av Mr P's modiga infall på Dubliners funderade jag under den mycket roliga festkvällen på hur man skulle kunna göra det ännu svårare för folk att ringa till dig. Svårare än genom att både uppmana att inte ringa samt att kryptera sitt telefonnummer i pusselform. Bara därför iscensatte jag ytterligare en bortsupning (för vilken gång i ordningen låter jag vara osagt) av min egen mobiltelefon senare på kvällen. Do not call me.Telefonen återfanns vid lunchtid dagen därpå i Canonhusets lobby (Tack Mr P-N). Senilsnöre nästa. Eller 1-kronor i massor. En telefinkiosk skall väl inte ens jag lyckas supa bort eller? Do not call me. I call you.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar