5A Husum Torv - En KöpenDanmark-resa.

I Danmark går bussarna var 25e sekund. I vart fall buss 5A mot Husum Torv. I vart fall vid hållplatsen utanför restaurang Adlibrium II där Jag, Packe, Robban och en nyklippt musche-Peder intog våra första öl och vår första måltid vid vår ankomst till Köpenhamn i måndags. Vi satt i solgasset och njöt av våra 68 kronors (45 danska = 68 svenska. Dyrt i Danmark. Hvergang!) danska pilsner och förundrades av denna orangea buss som tycktes stanna utanför restaurangen helt osannolikt ofta. Till slut föll vi också till föga för den muntre och något påstridige servitörens erbjudande om kvällens buffé. Detta trots Peders bittra varning: ”Man blir alltid blåst på buffé”. Själv lät jag maten tysta mun då min röst var obefintlig till följd av ett elakt virus som satt sig på stämbanden.

Resans stora mål, och anledningen till att vi faktiskt satt där i solgasset och njöt, var Depeche Modes konsert på Parken på tisdagkvällen. Efter att vi avslutat måndagskvällen diggandes till en trubadur på en av Strögets Pubar vaknade vi upp ganska tidigt på tisdagen. Intog frukostbuffé på hotellet för att sedan börja ladda för konsert. Spatserade längs Ströget. Träffade Darth Vader. Passande nog hittade vi ett café med brassestolar där Ströget möter Nyhavn. Där var vi ju tvungna att slå oss ner ett tag i solskenet. Jobbigt. Snabb sväng genom Nyhavn innan Packe vecklade ut sina medhavda filtar (?), i Stora Mamma-parken. Här fördrev vi eftermiddagen i solskenet med ett flak öl. Jobbigt. Hem till hotellet för att duscha och byta om. Sedan promenad bort mot Parken. Packe hade en hård dust med en Godzilla-fluga innan vi hittade till Restaurang Kaffesaloonen som hade uteservering på kanalen. Här var vi ju såklart tvungna att göra ett pit-stop med en Corona. Jobbigt.

It’s a lot. It’s a lot. It’s a lot. Like life.

Kl 20:40 var vi så på plats inne på Parken tillsammans med övriga 44 500 personer. Jag hade fått biljett på innerplan. Ända framme vid scen. Har aldrig tidigare haft så bra platser på en så här stor konsert. Överblick över hela scen, kunde se Dave’s, Andy’s och Martin’s samspel och leenden utan att behöva titta på skärmarna. Häftigt.
Kl 21:00 Klev de upp på scenen. Coola killar. Cool scen. Cool elktro-ljudmatta. Men det börjar segt i mitt tycke. Mycket lugna låtar och mycket nya låtar. När det med hjälp av bl.a. Walking in my Shoes och Precious stegrar sig, då trycker de ner bromspedalen i botten igen. Fler lugna låtar, fler nya låtar. Med andra ord: habil men ganska ojämn inledning. Så kommer I feel you och sedan är det oemotståndlig elektrosynthrock i 180 ända fram till konsertens slut. Avslutningen med Stripped, Master and Servent, Strangelove och inte minst anabolapumpade, bombastiska, arenavältaren Personal Jesus är mäktig. Riktigt mäktig. Depeche Mode bevisar därmed att de är ett av de riktigt stora arenabanden.

Så: Köpenhamn. Goda vänner. Strålande väder. Ingen stress. Dansk pilsner och en bra konsert. Jobbigt? Knappast…