
söndag 30 maj 2010
Rätt låt vann - igen

Etiketter:
Eurovision Song Contest,
Melodifestivalen 2010,
Musik
lördag 29 maj 2010
Pop Musik

Såg Augustifamiljen för andra gången den här säsongen ikväll. O det var dessutom första gången som det var riktigt, riktigt bra. De överaskar i år. Har brutit sig loss från sitt vanliga mainstream pop-snöre-urval. För ett par veckor sedan körde de hårdrock och ikväll blev det både rap och några sköna 80-talare. Förutom "American Girl" för trehundrasjuttiosjuttonde gången (o visst, Tom Petty går alltid hem) kan en konsert som innehåller både M's "Pop Musik" och Eurythmics "Sweet Dreams" ju inte misslyckas. Med hjälp av gästartiserna Magnus Carlsson, Pauline och inte minst Infinity lyfte ikväll Augustifamiljen mot nya höjder.
torsdag 20 maj 2010
Schizo

The Return of Augustifamiljen
Denna kväll var det säsongspremiär för Augustifamiljen på Taubescenen på Liseberg. Numera inte bara kända som Håkan Hellströms band utan även som På Spårets husband. Det föreföll som att Liseberg räknat med att orkesterns TV-exponering skulle leda till stor anstormning av folk, då kravallstaket och uppstyrd ståplatssektion hade iordningställts. I själva verket var det färre än vanligt som tagit sig till denna premiär. Hur som helst, det var småputtrigt och trevligt i vanlig ordning. Gästarister i form av Peter Jöback, Joel Alme och nån snubbe från Silverbullit. Men Augustifamiljen gör sig helt klart bäst bakom Håkan.
onsdag 19 maj 2010
35:V. Bingo! eller Gammal man gör så gott han kan.
35:IV. Tårtan.
35:III. Caravan of love eller Ulla 3
35:II. Kalles Kalas
tisdag 18 maj 2010
35:I. La Familia

måndag 3 maj 2010
söndag 2 maj 2010
Gudfadern del I & II
Stolthet, glädje, ödmjukhet.
Dessa ord och känslor har präglat den gångna helgen. I lördags var jag närvarande när min kusin och guddotter, Sanna, konfirmerade sig i Harplinge Kyrka. En konfirmation i modern tappning, fylld med lekfullhet, glädje och medryckande låtval som Joan Osborne's "One of us" och "We are the world". Som gudfar hade jag ansvaret att , kliva fram till altaret och medverka när Sanna konfirmerade sin kristna tro... Tycka vad man vill om kyrkan och religion i allmänhet, och jag är som de flesta andra svenskar en realist och teoretiker, men att stå där, lägga handen över hennes axel samtidigt som prästen gjorde sin handpåläggning var både högtidligt och rörande. Kyrkan lämnades med ett leende på läpparna. Ta mig tusan, det var ju både finstämt och riktigt underhållande.
Söndagen ägnades åt mitt andra och alldeles nytillkomna gudbarn. Kalles och Panayotas Sebastian som döptes i Kalles barndomshem i Röshult. Som gudfar fick jag givetvis hålla Sebastian i samband med cermonin men även hälla upp dopvattnet medans prästen välsignade det samt tända dop-ljuset. Ett finstämt och rörande tal från fadern till sonen, med personliga hälsningar till alla närvarande, satte punkt för själva dopcermonin. De starka känslor talet framkallde bland deltagarna, och inte minst hos Kalle själv, gav insikt i vilken oerhörd styrka det ligger i att sätta barn till världen...
Stolthet, glädje, ödmjukhet.
Dessa ord och känslor har präglat den gångna helgen. I lördags var jag närvarande när min kusin och guddotter, Sanna, konfirmerade sig i Harplinge Kyrka. En konfirmation i modern tappning, fylld med lekfullhet, glädje och medryckande låtval som Joan Osborne's "One of us" och "We are the world". Som gudfar hade jag ansvaret att , kliva fram till altaret och medverka när Sanna konfirmerade sin kristna tro... Tycka vad man vill om kyrkan och religion i allmänhet, och jag är som de flesta andra svenskar en realist och teoretiker, men att stå där, lägga handen över hennes axel samtidigt som prästen gjorde sin handpåläggning var både högtidligt och rörande. Kyrkan lämnades med ett leende på läpparna. Ta mig tusan, det var ju både finstämt och riktigt underhållande.
Söndagen ägnades åt mitt andra och alldeles nytillkomna gudbarn. Kalles och Panayotas Sebastian som döptes i Kalles barndomshem i Röshult. Som gudfar fick jag givetvis hålla Sebastian i samband med cermonin men även hälla upp dopvattnet medans prästen välsignade det samt tända dop-ljuset. Ett finstämt och rörande tal från fadern till sonen, med personliga hälsningar till alla närvarande, satte punkt för själva dopcermonin. De starka känslor talet framkallde bland deltagarna, och inte minst hos Kalle själv, gav insikt i vilken oerhörd styrka det ligger i att sätta barn till världen...
Stolthet, glädje, ödmjukhet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)