Det är andra gången på ganska kort tid som jag ser Lars Winnerbäck live. Trots att konserten i Lisebergshallen i vintras var en besvikelse är förväntningarna höga. Winnerbäck är ju faktiskt omtalad som en av de bästa liveartisterna i Sverige. Han gör också, egentligen, i stort sett allt rätt. Om det är modigt eller dumdristigt (pundigt eller bra?) att inleda med 5 st akustiska låtar kan det tvistas om, men jag tycker det är rätt tufft ändå. Sedan radar han upp idel kända stycken musik med en snygg scenshow (roligt och nytänkande med en stor projicerad kör på storbildsskärmen till "Ingen Soldat") och ett väldigt bra band. Men ändå är det något som gör att han inte riktigt når fram. Inrepeterat och monotont mellansnack höjer inte direkt tempot på en konsert till exempel. Visst, detta var definitivt mycket bättre än i Lisebergshallen men, i mitt tycke, har Herr Winnerbäck fortfarande mycket att bevisa för att leva upp till sitt rykte. Han avslutar i vart fall med förra årets bästa låt "Jag får liksom ingen ordning" och det är självklart inte pundigt utan riktigt jäkla bra.
torsdag 5 augusti 2010
Det kanske var pundigt. Det kanske var bra.
Konsert, Lars Winnerbäck, Piteå Dansar & Ler - Stora Scenen, 30 juli 2010.
Etiketter:
Festival,
Konsert,
Lars Winnerbäck,
Musik,
Pite Dansar o Ler,
Piteå,
Semester,
sommar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar