Fans, Jävla, Skit

Konsert, Håkan Hellström, Scandinavium - Göteborg, 6 november 2010.

Ja, jag var där. Till slut. Var på två förtillställningar inför Håkans konsert idag. Två alldeles för trevliga förtillställningar. "Äh, vi behöver väl inte åka ännu. Han går ju inte på scen före kl 20:30!" Tills vi fick ett sms. Kl 20:00. -Han spelar första låten nu! Fans, jävla, skit. Så till slut rasade vi in. 20 minuter in på spelningen och till femte låten "Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din".

O hur var det sedan då? Jo, det var ok. Trodde aldrig att jag skulle skriva att en Håkan-konsert var bara ok. Men det var inte mer än så. Ljudet var dåligt, i vart fall för oss på sittplats. Det var brötigt, och hela första halvan (eller ja, den delen av första halvan som jag såg...) brötade ihop i ett stort likarat musikstim och allt lät likadant. Med "Gårdakvarnar och skit" sänktes tempot och basen. Därefter blev både ljudet och konserten betydligt bättre. "Tro och Tvivel" är grymt bra och vem kunde tro, för tio år sedan, att "Känn ingen sorg för mig Göteborg" skulle bli en arenavältare av rang.

Publiken är helt i extas. Helt otroligt. Kan vara den absolut värsta publikresponsen jag varit med om, även i jämförelse med Depeche Mode, Kiss, Michael Jackson och andra internationella storheter. Skulle vara Iron Maiden då som har respons i samma klass från publiken. Bandet är, som vanligt, otroligt bra. Jag tänker att Håkan själv sjunger bättre än någonsin.

Men det är något som fattas. Kan bero på det faktum att det är Alla helgons dag, för mig en dag för eftertanke och minnen. Kan bero på irritationen över att vi kom för sent till konserten. Eller så var det helt enkelt inte mer än ok. Jag hade någon slags förhoppning att Håkan med kvällens spelning skulle visa att han leder ligan, men Kent sitter stadigt kvar i toppen som Sveriges i särklass bästa liveakt.