Tänk att alltid va på väg framförs som inledningsnummer. Tänk att alltid va så bra, borde det kanske varit istället. Som brukligt tungt, själfullt och särpräglat Thåströmskt. Hans karakteristiska, nästintill kufiska stil, hans raspiga röst och det hårt pumpande och skickliga bandet skapar en tillnärmelsevis sakral stämning. Ett simpelt "Varsågoda" sticker Thåström in mellan låtarna ibland. I övrigt låter han musiken tala. Ett smockfullt Liseberg svarar med att sjunga med, stående ovationer och ett simpelt "Tack!".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar