Äkta mos

Konsert. Thåström. Lisebergs Stora Scen, Göteborg. 29 augusti 2025.

 Det är inget greatest hits-set som Thåström och hans band väljer att spela denna spelning. Dessutom har de valt att ta ner allting, både i tempo och i ljudbild, mot de senaste årens turnéer. Inte fullt så industriellt och hårt pumpande i allt utan mer akustiskt och traditionellt i arrangemanget. Som brukligt är det dock väldigt bra - Thåström har svårt att vara något annat. Som han själv uttrycker det innan de drar igång "Främling Överallt": Vi mosar på, nu blir det äkta mos.

Att inte vara i det

Konsert. Thåström: Dom som Skiner. Scandinavium, Göteborg. 6 maj 2022.

Jag såg och förstod att detta var en bra konsert. Men min upplevelse var dessvärre inte det samma. Sittande på läktarplas i Scandinavium så gick inte känslan fram. Hela produktionen förefaller vara anpassad till mindre arenor, och har bara lyfts in på en större arena utan modifikationer. Så kändes det i alla fall. Annars så maler Thåström och hans band på i vanlig ordning med sitt tunga, massiva sound. De är utan tvivel ett av Svea Rikes absolut bästa livemaskineri. Dessutom gästar Titiyo på "Papperstunna väggar". En väldigt bra version av den låten dessutom. Ovanligt nog är det också de nya låtarna som sticker ut och låter bäst, jag hade önskat att den lite renare och synthigare ljudbilden från senaste plattan hade fått ta mer plats konserten igenom. Det tunga industriella soundet som dominerar konserten i stort är häftigt, men det känns samtidigt lite repetitivt då det är precis så här Thåström har sett ut och låtit de sista 10-15 åren på scen. Inget fel med det, men det hade varit kul med lite omarbetningar med tanke på ljudbilden på "Dom som Skiner" gått åt ett nytt och annat håll. Totalt: det är coolt, det är snyggt, det är bra. Men det når inte riktigt fram till min sittplats.  

Du ska va President. Du ska va Pensionär.

 
Joe Biden. President-elect of USA.

Till slut. Efter 4 år av fördummande Trumpifiering och en halv evighets rösträknande så står det klart Joe Biden blir USAs näste president. Biden är inte direkt purung men han kan föra sig och visar respekt för människor. Också har han en Harris som backar honom. Ut med trångsyntheten, in med respektfullheten. Bra så.

Men ännu har inte Trump lämnat Vita Huset...

Varsågoda!

Konsert.Thåström. Stora Scen, Liseberg. Göteborg. 4 sep 2015.
Tänk att alltid va på väg framförs som inledningsnummer. Tänk att alltid va så bra, borde det kanske varit istället. Som brukligt tungt, själfullt och särpräglat Thåströmskt. Hans karakteristiska, nästintill kufiska stil, hans raspiga röst och det hårt pumpande och skickliga bandet skapar en tillnärmelsevis sakral stämning. Ett simpelt "Varsågoda" sticker Thåström in mellan låtarna ibland. I övrigt låter han musiken tala. Ett smockfullt Liseberg svarar med att sjunga med, stående ovationer och ett simpelt "Tack!".

Det är min värld det här!

Konsert. Thåström. Stortorget. Storsjöyran. 31 juli 2015.

Det är den 31 juli 2015. På Stortorget i Östersund är det vinterkyla (nåja, 6 grader varmt) denna sommarnatt när Thåström går på scen. Thåström värmer dock upp den kalla sommarnatten. Han har under årens lopp skapat en egen värld. Både på studiomaterial och live. Det gnisslar från scenen. Hugger, pulserar, lockar. Tillsammans med det skymningslika scenljuset är det hela smått hypnotiserande.

Fan fan fan, vad bra han alltid är.

Svensktoppen!

 En samling svenska musiklegender har släppt välkommet nytt senaste tiden. O det låter spännande...

Håkans bästa sedan "Ett kolikbarns bekännelser":


Förstasingeln är inte samma självklara hit som motsvarigheterna från de andra två (?) comebackerna. Men det är ju ändå Gyllene Tider:


Suggestivt, långsamt, stämningsfullt när Thåström/Ossler/Hellberg åter väcker liv i sitt projekt Sällskapet.


Nordman goes English? Nordman goes Disco? Hell Yeah!

Alla vill till himlen...

Konsert. Thåström. Stage of Joy, Putte i Parken. 5 juli 2012.

Alla vill till himlen, och åka limousin förstås. Som brukligt under en Thåströmspelning var det bara att ta plats och åka med hela vägen upp. Så även denna torsdagkväll på Putte i Parken 2012. Kraftfullt, mäktigt och en grymt bra avslutning på festivalens andra dag.

Kraftfullt gnissel

Konsert. Thåström, Trädgår'n Göteborg. 14 mars 2012.
Är det en Mekanisk Verkstad? Är det en Betongfabrik? Är det ett Plåtslageri? Nej, det är Thåström och hans band på Trädgår'ns scen i Göteborg. Det är ett industriellt, kraftfullt, mullrande, mörkt sound. Det gnisslar, brummar, dunkar, skorrar och skevar... och låter helt, helt underbart. Mitt i alla dessa imponerande ljud står Thåström själv med sitt egensinninga kroppspråk och sin grymma rockröst. Det blir kanske en aning monotont och likriktat stundtals, men det har nog aldrig varit så här skönt att stå på ett fabriksgolv tidigare. Häftigt Thåström, riktigt jäkla häftigt!

Beväpna dig med vingar

Igår premiärspelades Pimmes nya på P3. Låter bra. Riktigt jäkla bra! Nu ser jag verkligen fram emot släppet av fullängdaren, med samma namn, den 15 feb och inte minst konserten den 14 mars.

Fan, Fan, Fan - jag kommer va' där!

14 mars 2012. Joakim Thåström på Trädgår'n!
Den skojar man inte bort...

Döden i Schlager-SM?

Först av allt. Jag är uppriktigt ledsen. Jag förstår att ni legat sömnlösa och undrat... Men här kommer de till slut. Kommentarerna på Melodifestivalens 4e deltävling 2010. De lyder kort och gott som följer:

Anna Bergendahl var bra och nådde fram med finstämd låt.
Peter Jöback har en bra röst.
Pernilla Wahlgren framförde årets enda schlager och borde gå till final.
Dolph klädde ut sig till läderbög och skojade med Kalle Blomqvist... eller Micke Blomqvist... eller Micke Nyqvist... eller...?

Så har vi ju då avverkat alla 32 bidrag i årets festival. Som tidigare nämnt, jämtjockt startfält utan någon självklar vinnarkandidat. Det kommer troligtvis bli en benhård och rekordjämn final. Här följer i vart fall några reflektioner:

• Årets bästa låt: Pain of Salvation: Road Salt.
• Årets Svensktoppslångliggare: Orsa Spelmän, Anders Ekborg och Timoteij.
• Årets skräll: Zlemmerlöv som programledare (han gör ju det bra).
• Årets Ozzy Osborne: Py Bäckman.
• Årets pausunderhållning: Blue Man Group.
• Årets Dolph: Dolph.
• Årets mest överskattade: Peter Jöback och Darin.
• Vinner andra chansen: Pernilla Wahlgren & Alcazar (eller möjligtvis Orsa Spelmän).
• Sist i finalen: Ola (hoppas jag...).
• Vinner finalen: Timoteij eller Eric Saade. Inte för att dem nödvändigtvis är bäst, men för att dem har upptempo-låtar och är unga, snygga och spännande. Har varit för många etablerade artister senaste åren. Tror svenska folket röstar ungt och nytt i år.

Sponsrade givetvis norska bensinstationskedjan Statoil med 189 riksdaler i söndags då jag införskaffade ett exemplar av årets CD-utgåva av festivalen (skivan säljs exklusivt på denna eminenta mack 1 vecka innan den får säljas i övriga handeln). Efter någon genomlyssning så lyfter det hela ändå en del. Defintivt inte ett av festivalens mest minnesvärda år, men inte heller fullt så döden som jag kanske tidigare gjort gällande...

Du ska va President.

Barack Obama - Världens mäktigaste man.

Nå'nstans nere under jorden, på botten av ett hål 

I en gruva i Hell City värker muskler av stål 

Där barndoms sånger botar ånger, läker sår 

Där skyltfönster ögon lägger pussel, letar spår 

Alla föddes lika nakna utan stygn på sin kropp 

Tio tusen ton stenar där städer växte upp 

Men Megatropolis väggar andas smärta, andas hopp 

Under jorden, under jorden 

Men du vet väl att... 

Du ska va president! Du ska va miljonär! 

Under nattens svarta himmel är det fest i timmar tolv 

Alla inkassobreven fyller år på ditt golv 

Men vårt liv e' kort - Ett party en papperskorg 

Sjung en sång för barnen om ett liv utan sorg 

Nå'nstans nere i bunkern dunkar hammarslagens sång 

Om hur solen värmer kroppar efter vintern lång 

Låt den eka i din hjärna - du e' ett måste, du e' stjärna 

Under jorden, under jorden 

Men du vet väl att... 

Du ska va president! Du ska va miljonär!

Joakim Thåström, 1984

Dynamiska Duon. Kent + Thåström på Slottskogsvallen. Osannolikt bra!

Efter en hel dag på Saltholmen med Ulricehamnsyrväderna Frida och Vicky (eller var det Ylva), ett par groggar hemma hos mig och en varm promenad till Slottskogsvallen så stod man till slut framför scenen med Thåström ca 20 meter framför. Missade de första 10 minuterna av denna punklegends akustiska konsert. Kommer ALDRIG förlåta mig själv för att dessa 10 minuter slarvades bort. För det var djävulen vad bra det var. Idel gamla hits som Du ska va President, Die Mauer, Ingen neråtsång, blandades med senare årens Fan, fan, fan, The Haters, Brev till 10e Våningen m.fl. Inte en död sekund. Vilken låtskatt denna herre sitter på. Otroligt bra! Ca 25 minuter efter att Thåström gått av scen stiger så Eskilstunas stoltheter upp. Redan från första stund börjar de tungt, tight, rockigt, synthigt och imponeradnde inspirerat (Jocke Berg kunde t.o.m kosta på sig lite kul mellansnack) köra över oss i publiken, Med undantag av en liten svacka precis i mitten av konserten så var detta helt, helt underbart. Ikväll Mäjden. De får bannemej svårt att stå upp mot denna storslagna kväll på Slottskogsvallen.