Det känns lite ytligt. Som att filmen bara skrapar på ytan. Men den är så skickligt genomförd så att det gör nästan ingenting, man sitter där ömsom glad och ömsom rörd till tårar. Queenarna är dessutom utomordentligt porträttlika även om Mercury kan kännas lite för mycket karikatyr. Sedan kan man inte heller skoja bort musiken, sista 20 minuterna av filmen förtjänar verkligen att ses på bio. It will rock you! Gallileo, Gallileo, Gallileo, Gallileo, Gallileo, figaro, magnifico. Oh mama mia, mama mia, mama mia, let me go.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar