Inte längre några Valpar

Konsert. Johnossi. Ringön Arena, Göteborg. 12 september 2025.

Leverans och fullt ös. Johnossi är ett fantastiskt liveband, sannerligen inte längre några valpar som de beskriver att de var när de skrev sin första låt, "Man must dance", ihop. Väldigt mycket rutin och väldigt mycket tryck i framförandet. Men denna gång når det inte alls upp i samma nivå som när jag såg dem för ett par år sedan. Beror inte så mycket på Johnossi själva, utan mer på yttre omständiheter som Arenan och publiken. För trångt, för bösigt och för mycket långisar. Jag ser knappt scenen första halvan av konserten, samma halva av konserten är också ljudet halvdåligt. När Johnossi bjuder upp Shout Out Louds på scen för ett gemensamt sista nummer så förfaller de själva vara mer nöjda med sin turnéavslutning

Äkta mos

Konsert. Thåström. Lisebergs Stora Scen, Göteborg. 29 augusti 2025.

 Det är inget greatest hits-set som Thåström och hans band väljer att spela denna spelning. Dessutom har de valt att ta ner allting, både i tempo och i ljudbild, mot de senaste årens turnéer. Inte fullt så industriellt och hårt pumpande i allt utan mer akustiskt och traditionellt i arrangemanget. Som brukligt är det dock väldigt bra - Thåström har svårt att vara något annat. Som han själv uttrycker det innan de drar igång "Främling Överallt": Vi mosar på, nu blir det äkta mos.

Holy Shit!

Konsert. AC/DC: Power Up Tour. Ullevi, Göteborg. 28 juli 2025. 

Brian Johnson är fåordig mellan låtarna, men han utbrister vid ett tillfälle: "Holy Shit!", som en slags svar på publikresponsen. Och jag kan bara hålla med. Holy shit vilken otrolig överkörning detta var. Nästan chockerande bra av dessa gamla legendariska gubbar. Måhända att Brian Johnson inte säger så mycket, men istället låter han sången tala - hans karaktäristiska raspiga röst låter som om det vore 80-tal konserten igenom. Angus Young studsar runt i sin skoluniform (blå och gul kvällen till ära) och lirar gitarr som om ingenting hänt med honom heller sedan nyss nämnda decennium. Övriga i bandet förtjänar ett omnämnande även de, för satan vad bra det låter. Och satan vad högt de spelar, för en gång skull behövde jag använda öronproppar. Dessutom känns hela showen väldigt påkostad, egentligen inget superspeciellt men det märks att det är genomtänkt och top of the line rakt igenom. Inte att förglömma: låtarna. Dessa Australiensare sitter sannerligen på en hel hög med riktiga bangers och de största hitsen pytsar de ut på väl valda tillfällen under hela konserten (Thunderstruck bränner de av som låt nummer 5, bara en sån sak) så det blir aldrig en död stund. När kanonerna bränner av tillsammans med fyrverkerierna i avslutningen och krutröken ligger tung över Ullevi så är det bara att fullständigt kapitulera, salutera och än en gång säga: Holy Shit!

Kolla Kolla, han spelar fisk

Konsert. Nationalteaterns Rockorkester. Slakthuset Block Party, Wine Mechanics, Göteborg. 17 juli 2025.

Legendariska Nationalteaterns Rockorkester, med ett ett gäng Newbies i sättningen, gör verkligen själ för sitt namn. De rockar sina ikoniska Nationalklenoder till låtar som om det fortfarande var 1977. Det låter fantastiskt. Och Mattias Hellberg både sjunger och spelar fisk som en mongul. Livet är verkligen en fest med denna Rockorkester på scen, och de kommer leva vidare lång tid framöver, oavsett hur sättningen fortsätter att förändras.

Hartful

Konsert. Ludwig Hart. Lilla Scenen Liseberg, Göteborg. 14 juli 2025.

Med sin 80-talsinspirerade AOR med tydligt doft av Springsteen, Petty och Don Henley så får Ludwig Hart och hans band bokstavligen Polketten att skaka och gunga. En väldigt engagerad publik hjälper till att få golvet att kränga. De klockar in huvudsetet på föredömliga 50 minuter, eloge till det, och de kunde valt att kapa en låt bland extranumren för att verkligen toppa konserten. Men det samt att Ludwig behöver lära sig att tala ur sitt välvårdade skägg, för de intressanta mellansnacken är svåra att uppfatta bitvis, är petitesser för i det stora hela är det stycke väldigt kraftfull rockunderhållning som bjuds. Hartfullt!

Nisse måste göra jobbet

Konsert. Nisse Hellberg. Lilla scen Liseberg, Göteborg. 12 juli 2025.

Nisse Hellberg med band visar direkt var skåpet skall stå med sin Malmö-rock n' roll och blues när de inleder med nya låten "Fyra på golvet". Denna rockrökare visar sig vara en av kvällens bästa låtar, och därefter går det lite upp och ner i låtkvalité. Eget material i stort sett rakt igenom, med två undantag. Heter man Nisse Hellberg och skall spela covers då skall det givetvis vara Chuck Berry och en sjuhelsikes grym version av James Bond-temat. Aldrig dåligt, men allt material håller inte samma klass. Nisse och bandet håller dock klass hela vägen, alltid ett extra plus när basisten kör klassisk kontrabas (och som han gör det sedan) och att ha en "Goldfinger" på gitarr gör inte saken sämre. Mot senare av delen av konserten kör de låten "Någon måste göra jobbet", och jag tror att gänget på scen är väl medvetna om att de själva verkligen gör jobbet med den äran.

Summer of 25

Konsert. Bryan Adams: Roll with the Punches tour. Sofiero Slott, Helsingborg. 6 juli 2025.

Tredje gången jag fick avnjuta den Kanadensiska rock-mongulen Bryan Adams live. Första gången utomhus. Bryan och hans band blir en aldrig besviken på. Får nog ändå landa ner i att denna tredje gång också var den svagaste av de tre, men det beror nog mest på set listen var väldigt lik den jag fick se i Scandinavium förra året. På det stora hela är det otroligt stabilt, otroligt roligt och otroligt Rock n rolligt. Också otroligt mycket Svensk sommar denna kväll, varm skön sommarkväll och mitt i allt kom regnskuren från Hekklefjäll - himlen bara öppnades sig. "That was so dumb, surprised that you all stayed" kommenterade Bryan från scen. Klart man stannar, man vill inte missa en sekund av denna evigt unge 65-årings Kick Ass Rocking konsert. Inte ens under en regnskur the summer of 25.

Rasp i Rösten

Konsert. Jay Smith. Main Stage, West Coast Country Festival. Scandinavium, Göteborg. 10 maj 2025.

Vilken röst han besitter, Jay Smith. Rivig, raspig, kraftfull. Låter otroligt bra. På samma sätt kan man beskriva Country-musiken som Smith numera spelar - rivigt, raspigt och kraftfullt. Ett väldigt bra band, dessutom, som ser till Country-rocken blir precis så kraftfull och ger Smith möjlighet att skina. Som bonus dyker även syrran, Maria Jane Smith, upp på scen efter ungefär halva konserten och stannar sedan kvar vid sin brors sida och förstärker med sång och gitarr. Väldigt bra! Gillar du country, rock pch kraftfull stabil sångröst, ta då chansen att se Jay Smith på en scen nära dig.

Buuuuu

Kent är tillbaka.

Blääää var första tanken efter morgonens stora skrälliga musiknyhet. De som en gång var Sveriges största rockband, och likaså Sveriges bästa liveakt gör precis som alla andra band och artister - de kommer tillbaka efter att ha hållit en pompös avskedsturné. Trodde mer än så om Kent, trodde de hade mycket mera heder och integritet än så. Enbart för tre kvällar, enligt deras utsago - men det tror jag när jag ser det, skulle inte förvåna om de är ute på fullskalig turné 2026. Dessutom lovar de dyrt och heligt att de inte skall släppa någon ny musik, det gör det hela ännu mera blääää då det hela bara kommer bli någon slags nostalgi-happening - och det bara 8 år efter avslutet. Samtidigt, mitt i allt blääää så vill en inte missa detta men det känns ganska tröstlöst att lyckas få fatt i en biljett när det är ett så begränsat antal. Men jag skall göra ett tappert försök, trots att Kent har blivit som dom andra.