En resa, en landskamp som inte blev riktigt vad vi tänkt oss. En resa, en landskamp som överskuggas av det tragiska och ledsamma i att två svenska fans miste livet i ett terrordåd några timmar innan match. För vår del blev vi isolerade på arenan i stor ovisshet under några timmar. Omskakande och otäckt, men det är verkligen det lilla i sammanhanget. Tankarna går givetvis till de drabbade och deras närmaste. Tankarna går också till det faktum att vårt sällskap lite mer än ett dygn innan händelsen träffade och tog en öl ihop med två av offren på en pub vid Maneken Pis. Nu har en mist livet och en är inlagd på sjukhus. Vi kände inte dessa båda herrarna, vi träffade de bara i en halvtimme av en slump. Men den slumpen fick hela denna tragiska historia att etsa sig väldigt mycket längre in i våra hjärtan. Det får en att reflektera över hur fort livet kan förändras, från glädje och uppsluppenhet till djupaste sorg och vemod. Det får en också att ödmjukt inse hur snabbt det kan inträffa saker som man inte kan förutse och som är bortom ens egen kontroll. När detta otänkbara hände denna kväll i Bryssel, och vi hamnade mitt i det, hade jag hela tiden mina nära vänner omkring mig. Vi kunde stötta varandra, prata med varandra, då och efteråt. Det känner jag stor tacksamhet för mitt i allt. Så tack kära vänner för att ni fanns där och finns där. Slutligen, åter igen, alla tankar till de drabbade och deras närmaste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar