Lika klassisk country som en klassisk Jim Beam. Fast med lite mera riv än vad än Beam erbjuder. Lite Mats Rådberg och Rankarna på steroider. Alla attributen finns där:
- Cowboyhatt - check
- Boots - check
- Rutiga skjortor - check
- Fiol - check
- Banjo - check
- Till och med lantbruksbakgrund eller rednecks som de säger - check
I detta kan man tro att det blir klyschigt, och det blir det kanske till viss del men Bourbon Boys bär ändå upp detta med någon sorts äkthet. Känns som att man skulle kunna sett detta på vilken sylta som helst i Nashville eller Louisina och det hade bara hört hemma där. Visst, det blir kanske lite enformigt i sina stunder. Men de låter bra och den stora publiken är med dem till 100%.
De är också äkta i det musikaliska uttrycket. Det påpekar de också från scen när det bes om ursäkt för att det tar lite tid mellan låtarna. De berättar att det som vi hör är the real deal, fyra musiker som spelar och sjunger live, inget jävla förinspelat eller tryck på knappar som de uttrycker det. Så som musik en gång var och borde vara enligt Bourbon Boys. Vidare reflekterar de om det faktum att countryn nu är välrdens största musikgenre och menar att de spelar bara det de tycker är kul - trendigt eller ej. Och trendigt känns det sannerligen inte, lite väl mycket ompa-ompa-country för att falla mig i smaken egentligen, men det fungerar förvånansvärt bra live.
De har spelat country i så många år (även om de tills nyligen haft en oplanerat lång paus på 11 år), turnerat genom Sverige så många gånger, så att de numera ser ut som en gammal sliten läderväska när de ser sig i spegeln. Det må vara hänt att de åldrats, men de har snarare lagrats på fina ekfat till en fyllig klassisk Bourbon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar