Men om inte skutan kan gå då? Tja, det vet jag lite bättre nu än för en vecka sedan.
Bilden ovan: Impuls i naturhamn på Risön.
I söndags mönstrade en stark besättning, bestående av de sjödugliga Kpt. Kalle (dock med ett inte helt klanderfritt förflutet) , Jenny och det två landkrabborna (som aldrig tidigare satt sin fot på en segelbåt) Putte och Ante (som under hela seglatsen gick på minst 1 sorts sjösjukestillande medel, ganska ofta på 2 samtdigt), på 32-fotaren ”Impuls” på Hönö Klåva.
Besättningen: Uppifrån vänster: Kpt Nemo, Haddock, Sparrow och Hopp-i-land-Knorring.
Framför oss låg 3 dagars segling från Hönö, förbi Marstrand till Käringön. De två sjödugliga bestämde i tidigt skede att det ALDRIG BLIR NÅGOT STOPP I MARSTRAND. Detta av den enkla anledningen att där är så jäkla mycket båttrafik och bökigt att ta sig in.
Vi kastade loss på sceneftermiddagen denna vackra sommardag. Efter ett par timmars härlig segling bestämde vi oss att lägga till i naturhamn på Risön. Här blev det grillning och Rosévin på klipporna i solnedgången. Efter en äventyrlig balansakt tillbaka till båten satt vi sedan på däck under stjärnklar himmel och njöt av lugnet. Obeskrivbart vacker kväll.
Efter en god natts sömn och ett morgondopp fortsatte sedan seglatsen mot Käringön.
Allt gick problemfritt från början även denna dag. Men när vi skulle genom den smala kanalen för att passera Marstrand hände något. Eftersom kanalen är så smal och full av trafik, samt att vinden låg fel, skulle vi gå för motor. Sagt och gjort, reva segel, motor på. Motorn tuckade igång och tuckade på… i ca 10 minuter. Vi startade om. Tuck, tuck, tuck sa motorn i ytterligare 5 minuter, detta upprepade sig ytterligare en 5-minutersperiod. Sedan, precis ute ur kanalen, väldig nära inloppet till Martstrands hamn (som vi ju skulle vinka lite till och passera), tvärdog motorn, motorhaveri! Så där låg vi och drev runt, för ont om plats för att hissa segel. Så vi kastade ankar. Kapten Kalle Kuling började ringa runt och fick då reda på att båten hade fri bogsering av Sjöräddningen vid nöd. Sagt och gjort, Sjöräddningen anropades och någon timme senare blev vi bogserade snyggt och fint in till Marstrand. Här blev vi sedan strandsatta i två nätter (”ALDRIG MARSTRAND!”) utan att kunna flytta båten. Vår servicekille (och även båtens ägare) Lasse for som en skottspoling mellan Göteborg och Marstrand för att få rätt på motorn. Men oss gick det ingen nöd på. Ska man sitta fast någonstans, så kan man ju sitta fast på sämre ställen än Marstrand.
Första kvällen fick vi oss en mycket välsmakande middag på Grannens Krog. Deras S.O.S rekommenderas å det varmaste till alla som fastnar eller kanske bara hamnar på Marstand av någon anledning.
Efter tisdagen besked att motorn inte skulle fungera innan onsdag så hamnade 2 besättningsmän i tidsnöd och tvingades lämna skutan och ta sig tillbaka landvägen.
Kvar lämnades jag och Kpt. Kalle. Men inte deppade vi ihop för det. Vi fortsatte njuta av Marstrand. Tog en rundtur i stan, gick ön runt samt grillade på klipporna och delade med oss av vår måltid till 2 galna måsar.Ytterligare en helt underbar sommarkväll.
Tidigt onsdag morgon kom Lasse tillbaka med ett nytt batteri. Och gissa vad. Motorn startade.
Kpt. Kalle och jag kunde börja vår seglats hemåt mot Hönö. Dessvärre dog motorn igen… och vinden var i stort sett obefintlig, men långsamt, långsamt tog vi oss till Hönö. Där avslutade sedan Kalle det hela genom att fickparkera Impuls, för segel, som om den vore en Fiat Panda. Stiligt!
Slutet gott, allting gott.
Själv har man lärt sig att mycket kan hända på sjön och planerna kan förändras vind för våg.
Dessutom är uttrycket sjön suger löjligt sanningsenligt. Bomber och granater så trött man blir om kvällarna. Lite sjövett och lite hur man styr och ställer på en båt har man också fått med sig. Inte att förglömma hur vacker Göteborgs skärgård är och inte minst den svenska sommaren när den visar sig från sin bästa sida. Härliga dagar!
Framför oss låg 3 dagars segling från Hönö, förbi Marstrand till Käringön. De två sjödugliga bestämde i tidigt skede att det ALDRIG BLIR NÅGOT STOPP I MARSTRAND. Detta av den enkla anledningen att där är så jäkla mycket båttrafik och bökigt att ta sig in.
Vi kastade loss på sceneftermiddagen denna vackra sommardag. Efter ett par timmars härlig segling bestämde vi oss att lägga till i naturhamn på Risön. Här blev det grillning och Rosévin på klipporna i solnedgången. Efter en äventyrlig balansakt tillbaka till båten satt vi sedan på däck under stjärnklar himmel och njöt av lugnet. Obeskrivbart vacker kväll.
Efter en god natts sömn och ett morgondopp fortsatte sedan seglatsen mot Käringön.
Allt gick problemfritt från början även denna dag. Men när vi skulle genom den smala kanalen för att passera Marstrand hände något. Eftersom kanalen är så smal och full av trafik, samt att vinden låg fel, skulle vi gå för motor. Sagt och gjort, reva segel, motor på. Motorn tuckade igång och tuckade på… i ca 10 minuter. Vi startade om. Tuck, tuck, tuck sa motorn i ytterligare 5 minuter, detta upprepade sig ytterligare en 5-minutersperiod. Sedan, precis ute ur kanalen, väldig nära inloppet till Martstrands hamn (som vi ju skulle vinka lite till och passera), tvärdog motorn, motorhaveri! Så där låg vi och drev runt, för ont om plats för att hissa segel. Så vi kastade ankar. Kapten Kalle Kuling började ringa runt och fick då reda på att båten hade fri bogsering av Sjöräddningen vid nöd. Sagt och gjort, Sjöräddningen anropades och någon timme senare blev vi bogserade snyggt och fint in till Marstrand. Här blev vi sedan strandsatta i två nätter (”ALDRIG MARSTRAND!”) utan att kunna flytta båten. Vår servicekille (och även båtens ägare) Lasse for som en skottspoling mellan Göteborg och Marstrand för att få rätt på motorn. Men oss gick det ingen nöd på. Ska man sitta fast någonstans, så kan man ju sitta fast på sämre ställen än Marstrand.
Första kvällen fick vi oss en mycket välsmakande middag på Grannens Krog. Deras S.O.S rekommenderas å det varmaste till alla som fastnar eller kanske bara hamnar på Marstand av någon anledning.
Efter tisdagen besked att motorn inte skulle fungera innan onsdag så hamnade 2 besättningsmän i tidsnöd och tvingades lämna skutan och ta sig tillbaka landvägen.Kvar lämnades jag och Kpt. Kalle. Men inte deppade vi ihop för det. Vi fortsatte njuta av Marstrand. Tog en rundtur i stan, gick ön runt samt grillade på klipporna och delade med oss av vår måltid till 2 galna måsar.Ytterligare en helt underbar sommarkväll.
Tidigt onsdag morgon kom Lasse tillbaka med ett nytt batteri. Och gissa vad. Motorn startade.
Kpt. Kalle och jag kunde börja vår seglats hemåt mot Hönö. Dessvärre dog motorn igen… och vinden var i stort sett obefintlig, men långsamt, långsamt tog vi oss till Hönö. Där avslutade sedan Kalle det hela genom att fickparkera Impuls, för segel, som om den vore en Fiat Panda. Stiligt!
Slutet gott, allting gott.
Själv har man lärt sig att mycket kan hända på sjön och planerna kan förändras vind för våg.
Dessutom är uttrycket sjön suger löjligt sanningsenligt. Bomber och granater så trött man blir om kvällarna. Lite sjövett och lite hur man styr och ställer på en båt har man också fått med sig. Inte att förglömma hur vacker Göteborgs skärgård är och inte minst den svenska sommaren när den visar sig från sin bästa sida. Härliga dagar!
”En sjöman älskar havets våg…”
O imorrn bär det av till Korfu på en veckas charter. Känns helt ok!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar