När jag och kompisen klev på 9:ans spårvagn vid Brunnsparken härom kvällen, då ligger där en till synes livlös man på golvet mellan två säten... Vagnen är halvfull. Det sitter en yngre kille sneglande på sätet bredvid. Hur länge har mannen legat där? Några sekunder? Flera hållplatser? Vi vet inte. Vi klev just på. Vad gör vi då? Vi sätter oss i andra änden av vagnen. Den obehagliga fegheten slår in. En man som kliver på efter oss agerar. Han går fram till den livlösa mannen. "Hallå! Hur mår du?" Känner på pulsen. Det visar sig vara en av stadens olycksaliga missbrukande själar som somnat och fallit ner. Chauffören blir underrättad och mannen blir hjälpt av vagnen på Järntorget. Slutet gott, men det kunde ju lika gärna varit du eller jag som låg där livlös, medans nya passagere klev på, sneglade, och satte sig i andra änden av vagnen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar