POW! BOOM! BLAM!

Utan att veta vad som väntade satte man sig i biosalongen för att gäspa sig igenom ännu en film i det urvattnade Batman-konceptet.
Men istället fick man uppleva den, i mitt tycke, bästa filmen någonsin i sin genre. Aldrig har en superhjältefilm gjorts med sådant djup och mörker som Batman Begins visade prov på. Mer verklighetsförankrat men fortfarande kryddat med de utflippade superhjälte-effekterna. Prologen i inledningen på filmen med Bruce Waynes bakgrund och hans långa träning för att bli den han är håller ner tempot behagligt och bygger upp stämningen briljant för det action- och specialeffektspäckade slutet. Christian Bale, Liam Neeson, Morgan Freeman och inte minst Michael Caine gör sina roller med stor precision.

När sedan nästa del i serien The Dark Knight fått fullkomligt strålande kritik och det spekulerats om Oscarsnomingeringar, så var det ju med helt andra förväntningar man slog sig ner i biomörkret framför denna film. Och visst, Bale, Caine och Freeman gör stabila rollprestationer igen. Heath Ledger, som Jokern, i sin sista roll spelar övertygande. Men känslan är att istället för nytänkande har The Dark Knight fallit tillbaka till den klassiska actionfilmens grepp. Actionscen på actionscen staplade på varandra i en aldrig sinande ström. James Bond i latex. Snyggt, påkostat och givetvis mycket habilt genomfört. Men medryckande? Nja, sådär. Risken känns överhängande att konceptet är på väg att vattnas ur, ytterligare en gång…

Vill ni istället se Christian Bale i en betydligt bättre film rekommenderar jag 3:10 to Yuma på DVD som jag såg igår. En fängslande western om en desperat man som tvingas ställa upp att göra en fångtransport för sin familjs överlevnad. Förutom Bale ser ni också Russel Crowe i en av huvudrollerna. Rekommenderas varmt.

Cassandra's Dream av Woody Allen med Ewan McGregor och Colin Farrell är också klart sevärd.

Varning dock för motorcykel-floskeln Hell Ride med Michael Madsen, Larry Bishop och Dennis Hopper. Producerad av Quentin Tarantino, vilket syns på bildspråket och hörs på musiken. Men hallå! En femåring hade skrivit ett bättre manus.
Det bästa i hela filmen är när Michael Madsen sitter i en trädklyka, blåser två gånger i en ölflaska och säger ”I am an owl”. Tror att det säger det mesta.

Ho-ho.