måndag 26 januari 2009

Larmet går

Oasis, Scandinavium, 25 Januari 2009.
De säljer inga biljetter längre.
De står fastklistrade vid sina mikrofonstativ och rör sig inte en millimeter.
Den ena brodern med ena handen i fickan och en tamburin i den andra.
Den andra brodern kelar med sin gitarr. De där andra fyra (fyra, jag trodde bara de var två till…) finns också där och är lika fastklistrade.
Det hade varit kul att sätt en stegräknare på pojkarna. De hade fått ihop max 20 steg, tillsammans, under konserten. O de stegen tar Liam själv de gånger som Noel sjunger lead. Då tycker tydligen inte Liam det är lönt att stå kvar och lira tamburin, då kliver han av och tar en bärs eller något annat istället.

Ändå står dessa sex engelsmän på scen och larmar, skramlar, låter och framför allt rockar stenhårt i 1 timme och 40 minuter. Arenan är krympt, kanske på grund av den låga biljettförsäljningen, och scenen är framflyttad till mitten av arenan vilket skapar en mycket intimare känsla i isladan, En snygg scenshow med 4 bildskärmar varvade med ljusrigg fungerar mycket effektivt. En ganska så trött söndagspublik måste till slut kapitulera för denna underhållande och imponerande rockshow.

Att uppmärksamma bland de där andra fyra var en helt ny trummis som imponerar stort med sitt trumspel och en keybordist som presenteras som the Lord of the Ring eftersom han, faktiskt, ser ut att vara hämtad från denna saga. Mycket rolig torr engelsk humor…

De jämför gärna sig själva med The Beatles men jag vill göra gällande, om man bortser från poprock-låtar som Wonderwall och Don´t look back in Anger, att Oasis snarare gått i skolan av 70-talsrock som Led Zeppelin och Thin Lizzy. De rockar verkligen hårt med larmande gitarrer och tunga trummor. De bevisar dessutom för mig, ytterligare en gång, att det inte är nödvändigt att vara helt inlyssnad på ett band för att bli uppslukad av ett riktigt bra liveframträdande. För det var just vad det här var. Ett riktigt larmande, skramlande, rockande bra liveframträdande.

Kanske var inte 90-talet ett förlorat musikdecennium ändå…

3 kommentarer:

Bluesbrother sa...

Den nye trummisen är ju Zak Starkey on till legendaren Ringo Starr i The Beatles...kanske därav lite toner från det gamla... fast han har ju tillkommit nu på senare tid och låtarna kom före honom.
Hursomhelst en helylle söndagsafton med bra rock och skönt sound.

Bluesbrother sa...

Son till Ringo skall det stå.

Bluesbrother sa...

Får revidera mitt inlägg. De har bytt trummis igen. Chris Sharrock heter han nu.