Kan aldrig påstå att jag någonsin haft särskilt gott öga till världens rikatse u-land, England. Men efter att ha tillbringat en weekend där precis så vet jag att det i vart fall finns två bra saker med detta land:
1. Pubarna. Detta var ingen nyhet. Så har det varit även vid mina tidigare besök i landet. Engelsmännen kan det där med pubar. Allt ifrån de gamla, genuina, traditionsenliga till den nya generationens uppfräschade, något likriktade, pubkedjor. Gemensamt överlag är lokaler med atmosfär med bra öl och bra mat till bra priser.
2. Ipswich. Staden Ipswich visade sig vara en riktig liten skatt. Gammal mysig stadskärna, fint hamnområde (tydligen), bra fotbollsarena och, så klart, massvis med bra pubar. Dessutom hade staden vänligheten att bjuda vårt sällskap på två dagars vårväder.
Med andra ord har vi just spenderat ett par riktigt bra dagar i Ipswich. Vi har bl.a. blivit stammisar på The Swan och The Plough, sett Ipswich Town FC spela 1-1 mot Middlesbrough på Portman Road, besökt, vad som mycket väl kan vara, norra Europas kitchigaste nattklubb: 80-talshaket Mojo, ätit galet mycket chips, frites och friterat samt fått i oss en och annan pint. Ipswich blev också introducerade för ett par rundor "blame yourself" och "mysteryshots" till förvirrade bartendrars glädje eller förtret. Dessutom hade Ipswichborna en svåratad fetish för maskerader. Allt från pensionärer via hattligen till Smurfar, Batman och Jokern skymtade förbi.
Det där andra, det negativa Engelska då? Det var inte så mycket vi fick av det. En liten släng av det bistra, gråkalla vädret hann vi få. Myntdöden med pence i alla möjliga och omöjliga valörer, samt deras förvirrade vänstertrafik går ju inte att komma ifrån. Också hade de ju inte svensk ström på hotellet (eller också hade vi inga adapters...).
Totalt sett en helt fantastiskt skön resa. Att vissa i sällskapet sedan lyckades låsa sin telefon, dansade på barstolar, la ketchup i håret, fick vända ut och in på packningen i säkerhetskontrollen samtidigt som säkerhetspersonalen provade parfym ur samma packning och fastnade i tullen förgyllde ju bara resan ytterligare. Packe, Micke, Peder, Anna och Peter, det där gjorde vi grymt bra!
Avslutar med en liten film för att visa på Engelskmännens storhetsvansinne!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Andreas! I engelskan särskriver man!! Och vad hette motståndarna sa du? =)
Bra där robban att notera stavningen, du ska nog bli en anglofil du med till slut!
I övrigt kan jag bara hålla med, hade till o med nästan glömt alla galna kostymer folk hade hela kvällarna.
Skön resa som bara Hin Håle!
Skicka en kommentar