Tog en liten lätt bilutflykt förra veckan. Tillsammans med Robban, Julia, Peder, Micke, Sanna och Daniel tryckte vi in oss i en VW-buss för att besöka Robbans, Julias och Daniels forna och stolta hemstad Piteå. 
140 mil genom Sverige med övernattning i Sundsvall på vägen upp. Sundsvall som av någon outgrundlig anledning utnämnt sig själv till Drak-Staden bjöd på ett 100-tal drakskulpturer i plast, utplacerade över hela stan. Dessutom bjöds det på Öszkan från Farmen (någon som minns honom? Inte!??? Pinsamt nog gjorde vi det. Han som var polare med Blondie ni vet! Nähä, poletten föll inte ner ändå... nåja), hembryggt öl, väldigt bestämda Indiska servitriser och Peder stod för läääängsta hotellfrukosten i världshistorien.
Nog om Sundsvall. Det var ju Piteå vi var på väg mot. Efter ett snabbt Pit-stop i underbara über-outback-stället Sävar rullade vi in i den eminenta staden Piteå på tisdag seneftermiddag. Kvarterade in oss i Robbans föräldrahem och inledde sedan vistelsen med grill, öl, olivkärnskastning samt bad i plågsamt kalla men vida omsjungna Pite Älva. 
Onsdagen ägnades åt traditionella Piteianska seder som solbadande på Pite Havsbad och intagande av Pite-palt på Paltzerian. För övrigt så ser Pite-palt både ut som kroppkakor och smakar som kroppkakor, hur mycket än Piteborna än vill påskina den stora skillnaden... 
Som av en händelse så började sedan stadsfestivalen Pite Dansar o Ler på torsdagen. Följande dagar fram till hemfärd ägnades sedan, mer eller mindre, helt åt denna händelse. Vidare är följande en del av det som upplevts under dessa dagar, antingen inne på området eller de andra timmarna däromkring: lyckades med konststycket att missa Svenne Hedlunds spelning 2 gånger trots att han bara spelade en gång, drack svampöl, gjorde stora bollen, åt wokad älg, körde radiobilar, gjorde lilla bollen, såg Micke Renberg, drack Sangria, servade o spelade pingis, inspekterade apan och paddan, var i Thailand, tog lång promenad hem, sett älgen bli blå, gjorde Tjernobylbarnet, solade, förfestade på minst ett tjog olika och trevliga ställen, gjorde Motorsågen, dansade och log. Givetvis såg vi också en hel del konserter som Kent, The Sounds, Oskar Linnros, Winnerbäck, Over the Rainbow och Helt Off. Mer detaljer om detta utlovas framöver.
En reflektion och intressant företelse är Pitebornas nästintill ohälsosamma inställning till Hamburgerrestauranger. En burgare kan man trycka i sig precis var som helst bara inte restaurangen heter McDonalds. Frasses, Sunes, Birgers, Nisses, Pålles, Jockes, Hasses, Big Boy, Even Bigger Boy, Bauta Boy eller Max o allt vad de heter finns fanimej runt varje gathörn... Visst jag erkänner, det smakar bättre än Donken. Men ändå, det är fortfarande burgare med strips (om inte man beställer Big Boy's Falukorv i bröd förståss...).
Tidigt söndag morgon packade vi åter in oss i vår minibuss. Vi dumpade Robban o Julia i Uppsala för vidare transport mot Kungliga Hufvudstaden. Vi andra checkade in på hotellet som gud glömde (senast renoverat på 70-talet), åt en god Italiensk middag och förundrades över hur vackert även Uppsala var.
Morgonen därpå var bilen skrällparkerad Vänster-Höger från hotellet (fattar ju vem som helst att det vore sista alternativet att leta på, det logiska vore ju det omvända Höger-Vänster... eller?) men trots det hittade vi bilen och kom säkert hem. Trötta men sjukt nöjda. Road trip genom Svea Rike... sämre kan man ha det.
Tack kära vänner och reskamrater(utan er - ingenting). Tack Robban för att du tjatat. Tack alla goa Pitebor. Tack alla dåliga vägkrogar. Tack alla fantastiska artister. Tack Roberts föräldrar. Tack Sundsvall. Tack Sävar. Tack Uppsala. Tack Tangogatan. Tack Pite!
140 mil genom Sverige med övernattning i Sundsvall på vägen upp. Sundsvall som av någon outgrundlig anledning utnämnt sig själv till Drak-Staden bjöd på ett 100-tal drakskulpturer i plast, utplacerade över hela stan. Dessutom bjöds det på Öszkan från Farmen (någon som minns honom? Inte!??? Pinsamt nog gjorde vi det. Han som var polare med Blondie ni vet! Nähä, poletten föll inte ner ändå... nåja), hembryggt öl, väldigt bestämda Indiska servitriser och Peder stod för läääängsta hotellfrukosten i världshistorien.Nog om Sundsvall. Det var ju Piteå vi var på väg mot. Efter ett snabbt Pit-stop i underbara über-outback-stället Sävar rullade vi in i den eminenta staden Piteå på tisdag seneftermiddag. Kvarterade in oss i Robbans föräldrahem och inledde sedan vistelsen med grill, öl, olivkärnskastning samt bad i plågsamt kalla men vida omsjungna Pite Älva. Onsdagen ägnades åt traditionella Piteianska seder som solbadande på Pite Havsbad och intagande av Pite-palt på Paltzerian. För övrigt så ser Pite-palt både ut som kroppkakor och smakar som kroppkakor, hur mycket än Piteborna än vill påskina den stora skillnaden... Som av en händelse så började sedan stadsfestivalen Pite Dansar o Ler på torsdagen. Följande dagar fram till hemfärd ägnades sedan, mer eller mindre, helt åt denna händelse. Vidare är följande en del av det som upplevts under dessa dagar, antingen inne på området eller de andra timmarna däromkring: lyckades med konststycket att missa Svenne Hedlunds spelning 2 gånger trots att han bara spelade en gång, drack svampöl, gjorde stora bollen, åt wokad älg, körde radiobilar, gjorde lilla bollen, såg Micke Renberg, drack Sangria, servade o spelade pingis, inspekterade apan och paddan, var i Thailand, tog lång promenad hem, sett älgen bli blå, gjorde Tjernobylbarnet, solade, förfestade på minst ett tjog olika och trevliga ställen, gjorde Motorsågen, dansade och log. Givetvis såg vi också en hel del konserter som Kent, The Sounds, Oskar Linnros, Winnerbäck, Over the Rainbow och Helt Off. Mer detaljer om detta utlovas framöver.En reflektion och intressant företelse är Pitebornas nästintill ohälsosamma inställning till Hamburgerrestauranger. En burgare kan man trycka i sig precis var som helst bara inte restaurangen heter McDonalds. Frasses, Sunes, Birgers, Nisses, Pålles, Jockes, Hasses, Big Boy, Even Bigger Boy, Bauta Boy eller Max o allt vad de heter finns fanimej runt varje gathörn... Visst jag erkänner, det smakar bättre än Donken. Men ändå, det är fortfarande burgare med strips (om inte man beställer Big Boy's Falukorv i bröd förståss...).Tidigt söndag morgon packade vi åter in oss i vår minibuss. Vi dumpade Robban o Julia i Uppsala för vidare transport mot Kungliga Hufvudstaden. Vi andra checkade in på hotellet som gud glömde (senast renoverat på 70-talet), åt en god Italiensk middag och förundrades över hur vackert även Uppsala var.
Morgonen därpå var bilen skrällparkerad Vänster-Höger från hotellet (fattar ju vem som helst att det vore sista alternativet att leta på, det logiska vore ju det omvända Höger-Vänster... eller?) men trots det hittade vi bilen och kom säkert hem. Trötta men sjukt nöjda. Road trip genom Svea Rike... sämre kan man ha det.
Tack kära vänner och reskamrater(utan er - ingenting). Tack Robban för att du tjatat. Tack alla goa Pitebor. Tack alla dåliga vägkrogar. Tack alla fantastiska artister. Tack Roberts föräldrar. Tack Sundsvall. Tack Sävar. Tack Uppsala. Tack Tangogatan. Tack Pite!
1 kommentar:
Tack själv! Fantastiskt inlägg! :)
Skicka en kommentar