Konsert. Daniel Adams Ray. Putte i Parken, Baby Joy. 6 juli 2011.Gamle Snookaren imponerar med en snyggt uppbyggd show med förhållandevis enkla medel. Massvis, massvis med teaterök belyst med rött och blått ljus samt synthiga ljudmattor skapar en skön effekt. Men med detta gör han det också lite för komplicerat för sig själv. Hans ofta listiga poplåtar försvinner i för långa intron och omarrangeringar. Dessutom hade showen mått bra av att kortas av 15 minuter. Alla låtar på enda soloskivan håller inte att spela live. Kul att han till skillnad från sin forne vapenbroder Linnros (som Adams Ray, tjusigt nog, hyllar i ett mellansnack)faktiskt kör en Snook-låt. Det är omöjligt att inte jämföra dessa två herrar, och de två emellan känns Adams Ray än så länge som Linnros ganska mycket yngre lillebror. Framförallt som scenpersonligheter där Linnros känns mer självklar och når ut till publiken på ett naturligare sätt. Men det skall sannerligen bli spännande att följa Snookanas utveckling de kommande åren...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar