
Första konserten jag bevittnar på årets Putte i Parken är Nationalteaterns rockorkester. Inte en låt som är yngre än sisådär 30 år. Men det håller. Habilt, stabilt och bra 70-talsgung.
Vän av ordning skulle kanske vilja göra gällande att det egentligen inte reflekteras så värst mycket här. Att jag mest bara tycker, tänker, funderar, känner, undrar, berättar och tipsar om saker och händelser rörande stort och litet, vikigt och oviktigt, världsomspännande och världsligt. Må så vara... Tack Percy Nihlegård för namnet. Välkomna till Reflektion : kolon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar