Like Safran. En kryddblandning som såldes i ett flertal turistbutiker på promenadstråket i Nidri, Lefkas. Det är inte Saffran, men det ser ut som det, nästan. Väldigt roligt. Någon Like Saffran köpte vi inte, men vi njöt desto mer av tillvaron. En lika avslappnande vecka kan jag inte ens minnas när jag hade senast. Cilla och jag kompletterar varandra bra. Båda vill ligga på en solstol. Båda vill bada ibland. Båda vill läsa bok. Båda vill äta greksallad högt och lågt. Jag vill dessutom dricka alldeles för mycket frappé. Allt detta gjorde vi. Hela tiden. Och det var så bra. Ja, vi hyrde ju bil också. Två dagar var det tänkt. Men efter en dag på de snirkliga vägarna återgick vi till de sedvanliga aktiviteterna istället. Sola, bada, greksallad, bok, frappé ni vet...
Att vårt hotell, Palmyra, var helt fantastiskt gjorde inte saken sämre. Litet, mysigt, superfräscht familjehotell med optimalt läge 50 meter från stranden och 300 meter från stan. Spiros, hans fru och hans mamma hade en imponederande servicekänsla och föreföll jobba 24 timmar om dygnet.
Lefkas då. Söt och fin liten ö. Inte de allra bästa ständerna jag varit med om i Grekland. Men vadå, det var ju 30 grader i det turkosblåa vattnet. Agios Nikitas på västkusten var en oerhört charmerande och väldigt grekisk by med en vacker liten strand längst ner i byn. Nidri, som vi bodde i, är den största turistorten på ön. En trevligt strand. Ett par tre riktigt bra tavernor längs stranden. Ödmjuk och samtidigt försiktigt kontaktsökande samt väldigt trevlig service från personalen i butiker, restauranger och andra etablissemang.
I övrigt, en gågata med turistbutiker fyllda av krimskrams. En småbåtshamn kantad av tillrättalagda tavernor med samma utbud av 700 olika rätter på varje meny. Men vadå, du sitter ju i en småtbåtshamn och äter. Like Grekland. Men ändå inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar