Ett gäng grånade herrar och kvinnor står på en scen och ser lite buttra ut. De spelar sina instrument och sjunger utan att visa en min och ännu mindre dra på smilbanden. Men, de har också en discoboll och det de framkallar är dance-punk som skapar ett osannolikt party som inte går att värja sig mot. Bara att låta sig svepas med, dansa, le och göra allt det som bandet själva inte gör på scen. Fantastiskt!
Kort paus. Klädbyte. Omrigg. Sedan kommer Ben Gibbard in med projekt nummer två för kvällen. Detta är ett hobbyprojket som endast har släppt ett album. För 20 år sedan. Men det behövs inte mer låtar än så, för satan vad det smäller till. Till skillnad från Death Cab for Cutie så sticker detta ut med melodier och power. De spelar sitt enda album, Give Up, från början till slut och det förekommer inte många dippar längs vägen. När de sedan avslutar med en grym version av Depeche Modes Enjoy the Silence då kan man bara kapitulera. Enjoy The Postal Service.
Det första av två projekt från Ben Gibbard denna kväll på samma scen. Death Cab ställer upp helt klädda i svart och gör stabil Indie rock, men det sticker kanske inte ut så mycket. Definitivt bra i alla fall.
Sam Smith glider in framför sin stora uppblåsbara scendekor och inleder konserten i 180 med hit på hit på hit. Hits tagna ur hens katalog av ballader. Då är det fantastiskt bra, och rösten bländar. När sedan det nya och mer poppiga materialet tar över så tappar hen i alla fall mig. Den repertoaren tilltalar inte mig alls, dessutom ser Sam alldeles för snäll ut för leka sexig popstjärna a la Madonna. Däremot gör det snälla och det stora leendet det väldigt svårt att inte tycka om personen som står där på scen.
.jpg)
sam.jpg)
Visuellt otroligt snyggt. Viktiga politiska budskap. Musikaliskt ytterst proffsigt, men också i längden lite enahanda långsamt.
massive.jfif)
massive.jpg)
massive2.jpg)
Resa. Lissabon, Portugal. 28 augusti-1 september 2024.
Lissabon - vilken pärla till stad. Hotel do Chile - kanske inte lika mycket pärla till hotell. Men båda de förstnämnda gjorde verkligen sitt jobb under vår långweekend i Portugals huvudstad. Delvis berodde besöket till staden på att vi hade biljetter till musikfestivalen MEO Kalorama, men då konserterna började förhållandevis sent på kvällarna fick vi också spendera mycket tid i staden. Tredje gången jag fått glädjen att vara i Lissabon, vilket innebär att det inte riktigt finns några måsten utan det är bara att koppla av och njuta - och det var precis vad vi gjorde. Strosade runt, fikade, lunchade, dinerade, tog vätskestopp (det blev ett och annat glas Vino Verdhe) och ett sent och något förvirrat besök på en matmarknad. Besökte ett flertal bra restauranger och inte minst takbarer. Takbarer, takberer, takbarer - Lissabon måste vara Europas takbars-tätaste stad - underbart. Sista kvällen skippade vi festivalen för att istället utforska fina stadsdelen Bairro Alto. Härligt område, gammalt, lite slitet men med mycket patina och charm, här ligger matställena och barerna på rad på gata efter gata. Här fick avslutat med en riktigt god portugisisk middag följt av portvin och gott surr. Kul hade vi det. Gött hade vi det. Tack för det Lissabon. Tack för det Hotel do Chile. Tack för det P & S! We'll be back!
