Bubblan sprack. Verkligheten hann ifatt. Kvalspöket har hemsökt Bandyklubbens gröna hjältar med full kraft. Rögle får säga hejdå Elitserien och hej hej Kvalserien. Mest troligt också hej hej Allsvenskan. Låt mig gärna ha fel...
Ursäkta mig. Men vad är det här för jäkla skit!
Fredag: After work. Hemma lagom till firma Oldsberg/Hellberg’s sista På Spåret. Tittar halvägs. Ser två filmer istället.
e av Sanna och Cornelia. Skumpan öppnas. Spotify’ar. Roger Pontare. John ME. Håkan Hellström. Thåström. Och faktiskt ett litet uns Per Gessle. Diggar. Packe sjunger:”Hallå, hallå, hallå Västindien” (?). Mer skumpa öppnas. Snurrar till. Någon hoppar i soffan. Soffan välter. Samma någon målar min ringfingernagel med nagellack. Kändes som en bra idé just då. En rosa håv finns med i handlingen. Kl senare... Dags att gå vidare. Samma skitväder. Åker spårvagn. Dyker in på trevliga Hello Monkey. Blir visad deras spa i källaren. Najs. Därefter Hawaii. Suddigt. Kvällen avslutas… tror jag…
"80-talet, 80-talet. Vad kunde gå snett, vad kunde gå galet?" En relevant fråga (?) i dessa tider, ställd av Just D någon gång under 90-talet. Relevant för att det senaste tiden genomgående varit mycket 80. Melodifestivalens 2a deltävling visade upp 8 individuellt bättre bidrag än de 8 från deltävling 1. Vilket i och för sig inte var så svårt. 80-talsikonerna Lili och Susie ställde upp med en riktig 80-talsrökare, H.e.a.t. var Europe med en långhårig Filip Hammar-lookalike på sång. Markoolio gjorde en tidig-80tals-Uggla-ballad (fast mycket sämre förstås, och med refräng från Elton Johns "Can you feel the love tonight"), Zelmerlöv körde 80-talskort kavaj och en låt som bara känns spekulativt framtagen för att vinna denna tävling. Ungefär som med Perelli förra året. Och det gick ju bra... Annars gjorde Amy en Amy, popig låt med imponerande (nästan otäckt robotlikt) koreografi, Lasse Lindh en Håkan Hellström och Jennifer Brown var veckans Emilia men med både bättre låt och bättre sång. Deltävlingens bästa, i mina ögon, var ändå Coockies n' Beans smäktande countryballad "What if". Petra Mede fortsätter läsa innantill i sina manuskort, vara stolpig, styltig och dra hysteriska skämt som aldrig är roliga. Men, totalt sett, med lite hjälp från 80-talet var detta alltså ändå en oerhört mycket vassare deltävling än den förra även om känslan och omdömet så här långt för årets tävling är: slätstruken och tämligen ointressant..png)
Häxan Surtant gör en extrakonsert. Dagen FÖRE den "riktiga". Hur kul är det då att ha stått och köat för en jäkla söndagskonsert. Maddafakker!
Det gick ju inget vidare med tipset förra veckan. Men det är inte heller så lätt när man ännu inte hört låtarna. Bara för att ändock försöka visa på min Schlagerexpertis så följer här mitt förhandstips för hur det går i deltävling 2 i Skellefteå på lördag.
Hade i helgen finfrämmande från ett antal gentlemän från västkustens pärla Laholm. När herrarna väl behagade dyka upp (fint folk kommer sent...) sisådär 3 timmar försenade stormade de in med Foccacia och ost i högsta hugg. Så det var bara att sätt sig till bords med god ost, bröd, oliver och vin. Lyckan log mot våra gomsegel. När glasen var tomma och osten uppäten gav vi oss ut på stan. Närmare bestämt till Vegagatan 50 och Hostaria Casa Nostra där bord var bokat och kvällens middag skulle intas. Efter att ha klivit in i denna rustikt, lantligt italienska myllr
ande miljön förstod vi ganska snart att lycka skulle fortsätta le mot våra gomsegel denna kväll. Det var sannerligen en alltigenom njutningfull resa att vistas här i allt från atmsofären, till servicen, till den fantasktiska Carpaccion och den underbara Gnocchin med Salsziccia och Karl-Johansvamp i tomatsås. Efterrätterna gick inte av för hackor dem heller. Och allt till väldigt överkomliga priser. Glada i hågen trillade vi sedan inom Bitter på ett par drinkar innan vi avslutade natten med raggargrogg och vattenpipa på hemmaplan.
9 augusti. Ullevi, Göteborg. Madonna: Sticky & Sweet Tour. Biljetterna införskaffades idag. Ska bli kul att se tanten showa!
Farhågorna besannades dessvärre under året första delfinal i Melodifestivalen. Det på förhand dåliga och ointressanta startfältet var också just dåligt och ointressant. Petra Mede var precis lika trist som progamledare i Melodifestivalen som hon är trist som programledare i Morgonsoffan. Positivt var, i vart fall, att svenska folket röstade på rätt låtar. Dock med ett undantag i mitt tycke. Jag skulle gärna sett Alcazar och Marie Serneholt gå direkt till final och Emilia och Caroline af Ugglas till andra chansen. Nu blev det ju ganska ok ändå. Men, på det hela taget, var det ytterst låg kvalitet på låtmaterialet. De nya reglerna som det skrivits spaltmeter om i kvällspressen? Ja, det är sannerligen pajaserier. Onödigt krångligt och onödigt många moment. Men det stora problemet är ändock, i slutändan, låtmaterialet. Får verkligen hoppas på en uppryckning nästa lördag i Skellefteå. Då skall bl.a. den trolige slutsegraren Zlemmerlöv ta plats på scen. Det blir Lili o Susie-comeback, Markoolio-barnpop, den numera obilgatoriska pudelrocken samt faktiskt 2 riktigt intressanta startande i form av Jennifer Brown och en av förra årets bästa, Lasse Lindh. Det finns med andra ord tid för förbättring. Ännu är inte SCHlaget förlorat.
Gjorde det första ”riktiga” besöket i nya Casa Andersson/Nestorsson på Nya Zeelandsvägen i Sjömarken i fredags. Som alltid hos detta värdpar blev man väldigt väl omhändertagen. God mat, gott vin och whiskey framför brasan i det nya härliga huset. Som en oväntad och extra bonus blev vi också inbjudna till Maria och Fredrik på en drink. Som en bonus på bonusen så hade Fredrik den stora ödmjukheten att bjuda den mytomspunna svenska whiskeyn Mackmyra. I detta fall en Mackmyra Special – 01 Eminent Sherry ,51,6%. Äntligen, efter 7 svåra år, fick jag tillfälle att smaka på denna ädla dryck. Och vilken dryck sedan. En väldigt ljus färg och en ganska stickig doft lurar sinnena. För whiskeyn är förbluffande välsmakande med sin rök och vanilj-karaktär. Här har jag definitivt hittat en ny favorit. Håller tummarna för att Fredrik lyckas lägga rabarber på en extra butelj nästa gång han passerar en flygplats med välsorterat sortiment.
Föga förvånande kommer det under de närmsta veckorna bli en hel del Melodifestivalinlägg på denna blogg. Lev med det!
Onsdag har, på något sätt, blivit det nya lördag. Denna just avslutade onsdagkväll spenderades i gott sällskap på Biljardpalatset. Mat och dryck i trevlig miljö till tonerna av helt bortglömda artister som Shebang och Feven. Men någon Biljard blev det aldrig tal om, dock. Istället fick vi höra på historier från S och C’s just avslutade och händelserika Norgeturné. En turné som i stora drag handlade om att följa en annan turné (med en mycket känd och energisk artist från Göteborg) från norsk stad till norsk stad, för att under 4 dagar se lika många konserter med ett och samma band. Kvällens stora fråga var hur man definierar ett sådan beteende. Är man en stalker? En groupie? Eller tycker man helt enkelt bara att det är ett helt grymt liveband? Ett sådant band som Packe helt briljant, spontant och lysande kom på borde döpas till Lattjo Lajvband. Underbart!
En misslyckad komiker från ett misslyckat TV-program som programledare.
THX 1138.
En av förra årets absolut mest underhållande svenska TV-produktioner var (tillsammans med Stor i Japan på Kanal 6) Sjön Suger på Kanal 9. Ett matlagningsprogram där Lennart Jähkel och Johan Ulvesson åker runt i Stockholms skärgård, i Jähkels fina båt Sola, gör strandhugg och lagar mat med mer eller mindre kända gäster. Nu har storebror Kanal 5 den goda smaken att reprisera hela serien. Detta gör att det plötsigt finns möjlighet att se de avsnitt som av olika anledningar gick mig förbi i höstas. Ytterligare en gång finns chansen att roas av Ulvesson/Jähkels gnabbande och inspireras av deras variende kockkunskaper samt av skärgårdsmiljön. Det inger också ett visst hopp... sommaren kommer tillbaka...
