Full fart framåt

Bandyklubben is back!
6-0 mot Malmö i lördags och 5-1 mot Leksand idag. Rögle skrinnar med stadiga skär mot en plats i Kvalserien, trots det tidigare abonnerandet på 7e-platsen.

Rögle - Vi ger oss aldrig!

En ny chans.

Herr Hellström får en ny chans på hemmaplan. Den 4e juni, förhoppningsvis i sommarvärme, på Trädgårdsföreningen i GBG. Då borde det bli annat ljud i skällan jämfört med den inte helt övertygande Scandinaviumspelningen härom veckan.

Man får klaga på kylan!

Så sant som det var sagt.
Hata Kylan!

Minus

Hata detta väder! Hata kylan!

Jag är inte byggd för detta. Kom tillbaka fina milda svenska vinter...

Högsta prio just nu: minimera tiden utomus.

Det är kul med krig...

Konsert. Sabaton. Lisebergshallen, Göteborg. 25 november 2010.

Med ödmjukhet kommer man långt. Faluborna Sabaton's genuina glädje och uppskattning över att genomföra sin största headlinespelning i Sverige någonsin gick inte att ta miste på under torsdagen konsert i Lisebergshallen. Att tuffa pojkar som sjunger om krig i melodiös marschtakt kan vara så mjuka och ödmjuka i mellansnacket är kontrasterande men väldigt klädsamt. Det sätter, på något sätt, en extra dimension på en redan oerhört rolig konsert. Lika taktfast och pompöst live som på skiva. Bomber, granater och ett sjujäkla ös. Knappast otroligt att Sabaton ganska snart får spela för ännu större publik. Det är de värda.

Tiden bara gick

Tina's 35-årsfest. Villa Cratéris, Laholm. 2o november 2010.

Det var länge sedan jag var med om att tiden gick så snabbt som undet Tina's 35-årsfirande förra helgen. Oerhört rolig fest som kröntes med bejublad eldjonglering utav värdinna själv.

O alla gamla tjommarna var där.

Kul också med vägbeskrivningen på inbjudan - "Vid trafikljuset". Säger en del om storleken på L.A.holm...

Trallvänligt

Herr Helm bjöd idag på en historielektion och en försmak för oss oinlyssnade inför nästa veckas Spelning med Sabaton på Lisebergshallen. Tror verkligen att detta kan bli väldigt bra live. Pompöst, taktfast och... trallvänligt...

JOFA on Ice

För sjätte året i rad (eller något i den stilen) besöktes i fredags premiären av Jul på Liseberg i sällskap med bröllopsdagsfirande Linda och Krille. Dessa besök har blivit fyllda av traditoner:

• Middag på Värdshuset (i år en fantastisk Hjortfilé och Hjortkorv) samtidigt som själva invigningen så att vi missar när lamporna tänds. Traditon!
• Glöggdrickande. Tradition så klart!
• Femkamp. Tradition.
• Kaffeost förtärdes hos trevliga Arjeplog-invånare. Tradition!
• Jäger vid Gasten. Detta är dock en tradition som skall brytas. I år beställde vi nämligen även en gammeldansk. Och oj vad mycket bättre det smakar en Jäger. Ny tradition skapad. Gammeldansk vid Gasten!

Dessutom passades det på att snöra på sig Hockeyrören och sätta på sig JOFA-hjälmen för första gången på 10 år. Skridskokungarna Krille och Ante entrade sedan Lisebergs isbana. Sjukt kul!

Efter detta stängde visst parken och vi fick snällt ta groggen på Dinner 22. Riktigt hyvens ställe för en drink det där... Rekommenderas.

Helgen fortsatte sedan söderöver i gratulationernas tecken. Först gratulerades de nygifta Per och Angela i Halmstad ( fick även chansen att umgås med både dem och deras nya fyrbenta familjemedlem, Råttweilern Nikki) och dagen därpå gratulerades lillasyster på födelsedagen i Ängelholm.

Fans, Jävla, Skit

Konsert, Håkan Hellström, Scandinavium - Göteborg, 6 november 2010.

Ja, jag var där. Till slut. Var på två förtillställningar inför Håkans konsert idag. Två alldeles för trevliga förtillställningar. "Äh, vi behöver väl inte åka ännu. Han går ju inte på scen före kl 20:30!" Tills vi fick ett sms. Kl 20:00. -Han spelar första låten nu! Fans, jävla, skit. Så till slut rasade vi in. 20 minuter in på spelningen och till femte låten "Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din".

O hur var det sedan då? Jo, det var ok. Trodde aldrig att jag skulle skriva att en Håkan-konsert var bara ok. Men det var inte mer än så. Ljudet var dåligt, i vart fall för oss på sittplats. Det var brötigt, och hela första halvan (eller ja, den delen av första halvan som jag såg...) brötade ihop i ett stort likarat musikstim och allt lät likadant. Med "Gårdakvarnar och skit" sänktes tempot och basen. Därefter blev både ljudet och konserten betydligt bättre. "Tro och Tvivel" är grymt bra och vem kunde tro, för tio år sedan, att "Känn ingen sorg för mig Göteborg" skulle bli en arenavältare av rang.

Publiken är helt i extas. Helt otroligt. Kan vara den absolut värsta publikresponsen jag varit med om, även i jämförelse med Depeche Mode, Kiss, Michael Jackson och andra internationella storheter. Skulle vara Iron Maiden då som har respons i samma klass från publiken. Bandet är, som vanligt, otroligt bra. Jag tänker att Håkan själv sjunger bättre än någonsin.

Men det är något som fattas. Kan bero på det faktum att det är Alla helgons dag, för mig en dag för eftertanke och minnen. Kan bero på irritationen över att vi kom för sent till konserten. Eller så var det helt enkelt inte mer än ok. Jag hade någon slags förhoppning att Håkan med kvällens spelning skulle visa att han leder ligan, men Kent sitter stadigt kvar i toppen som Sveriges i särklass bästa liveakt.

Cuba Libre

Huka er, Fidel & Raul, för nu är vi på väg...

Helt Okej nostalgi

Häromdagen kom den hem i brevlådan. "Boken om OKEJ". 344 sidor högklassig nostalgisk underhållning för alla oss som var unga på 80-talet och dolde väggarna i posters från nämnda tidning (jag blev dock lite förvånad över hur många nummer jag inte haft i min ägo innan jag slaviskt började köpa varje nummer någon gång 1983...). Bakom nästan varje sida väntar ett nytt minne, ett nytt leende och ett nytt kärt återseende. Hårdrock, Synth, Schlager, Pop, Film och TV. Pudelfrisyrer, axelvaddar och spandexbyxor. Verkligen helt OKEJ!

Retrospektiv: Berlin x 2 - maj & juni 2010.

Nu när det är som gråast, dimmigast och ruggigast tycker jag det kan vara läge att minnas våren och sommaren. Tidsbrist, stress och, till följd av detta, allmän oinspiration i slutet på våren och början på sommaren gjorde att det inte med ett ord har skrivits om två st resor till en och samma stad. Berlin besöktes faktiskt både under maj och juni. Första turen var en ren semesterresa medans den andra var för jobbets räkning.

Första turen gjordes i fint damsällskap och var årets traditonsenliga Prag-resa... Det var ovanligt kallt för att vara i maj men vi värmde oss med medhavd Punch(?!? Pensionärsresa??) och mystery shots. Utöver Punchen så smakades det på en och annan Bier och det åts en och annan Würst och en faslig massa sparris. Staden är sannerligen fantastisk, om än lite svårgreppbar, och har en oerhört fängslande historia. Berättelserna kring Berlinmuren ger gåshud gång på gång. Självklart besöktes även Check Point Charlie, Alexanderplatz, Brandenburger Tohr, Berlinbjörnen, Stormtrooper'n och andra intressanta platser och installationer. Tre sehr gut dagar hade vi i Tysklands huvudstad. Den andra resan gjordes en månad senare. Då bjöd Berlin på strålande sommarvärme. Fast då fanns det inte tid att njuta av vädret. Under de 3 dagarna pendlade vi, i stort sett, bara mellan hotellrummet och kongressen vi var där för att studera.

Totalt sett så gav de båda resorna ändå mersmak. Berlin kommer jag förhoppningsvis återkomma till vid fler tillfällen.