Stå upp, vi är gul o blå (melodi: Go west) ekar mellan väggarna i gamla stan i Salzburg.
Framför mig ser jag en aldrig sinande ström av gul- och blå-klädda svenskar, vänder jag mig bakåt ser jag samma sak åt det hållet. Jag får ståpäls över hela kroppen. Ringer en vän för att bjuda på ett smakprov, men det är svårt att förmedla känslan. Sjunger med och njuter av marschen mot EM-stadion Wals-Siezenheim där Sverige skall möta Grekland om ca 2 timmar. Klockan är runt 18:30 den 10 juni 2008, marschen med 1000-tals (gissningsvis 10 000) svenskar hade just börjat.
Framför mig ser jag en aldrig sinande ström av gul- och blå-klädda svenskar, vänder jag mig bakåt ser jag samma sak åt det hållet. Jag får ståpäls över hela kroppen. Ringer en vän för att bjuda på ett smakprov, men det är svårt att förmedla känslan. Sjunger med och njuter av marschen mot EM-stadion Wals-Siezenheim där Sverige skall möta Grekland om ca 2 timmar. Klockan är runt 18:30 den 10 juni 2008, marschen med 1000-tals (gissningsvis 10 000) svenskar hade just börjat.
Att säga att det var mäktigt att gå med är en underdrift.
Fantastiskt rolig
t att så många svenskar sluter upp kring landslaget. När man pratade med tyskar, österrikare och överhuvudtaget folk från andra länder så fullkomligt överöste de svenska fansen med lovord.
Någon sa vi var de nya irländarna. Inte världens bästa landslag, men alltid sjungande och glada fans…
EM-resan är över hur som helst. Landade hemma i Göteborg igår kl 18:00 efter 4 härliga dagar i vackra Salzburg. Vi hann även med 1 natt i Bayreuth i södra Tyskland där vi avnjöt EM’s 2 första matcher på uteservering med en STOR Weissbier i vår hand. Det roliga är att ingen av oss tycker om Weissbier, ändå lyckas vi med konststycket att beställa in en sådan som semesterns första öl… Nåja, det var ju bara att offra sig (och vi fick i oss några välsmakande tyska pilsner också).
8 juni ankom vi Salzburg. Efter incheck på hotellet var det Sverigetröja på och raka vägen till gamla stan och Fanzone som var beläget på Residenzplatz. 2 stora storbildskärmar, scen, öl- och matservering samt en oerhörd mängd med fotbollsfans. Gissa vilka som syntes och hördes mest… Sverige. Detta var ända 2 dagar före match.
Denna första kväll urartade i en låååång barrunda som avslutades på den irländska puben Shamrock med skrålande och dansande med fotbollssupportrar från hela Europa. På morgonkvisten när jag till fots skulle ta mig hem lyckades jag dock gå nästan oroande vilse i Salzburg. I en i övrigt helt öde stadsdel kom, efter en längre tids virrande, till slut Taxin som räddade situationen. Det visade sig att den öde stadsdelen låg på helt fel sida stan... Lokalsinne? Jag? Nja...
9 juni. Trött. Kom utanför hotellet kl 14:00. Bakis till ca kl 20. Åter till Fanzone. Men en väldigt lugn kväll med middag på stamstället Saran. Därefter hemgång.
10 juni. M
atchdag. Efter fukost går vi in mot stan, men fastnar halvägs på Café am Kai vid floden. Här spelar vi kort och beställer in ett par hinkar öl och lunch. Allt medans både restaurangen och omgivningarna fylls av fler och fler svenskar. Kalle anlände från Italien vid 15-tiden. Vi andra möter upp honom på hotellet innan det var dags att dra till Camp Swedens uppsamlingsplats för den svenska fansen. Här övades kampsånger och dracks en och annan bägare öl innan marschen till stadion. Wals-Siezenheimstadion var en mycket välplanerad och tight fotbollstadion med branta läktare, där man kom väldigt nära plan. Svenska supportrar hade säkert 2/3 av de 31 000 platserna. En härlig stämning som givetvis kulminerade när Zlatan gjorde 1-0 och Petter Hansson 2-0. Wow!
Vilken dag. Vilken match. Men grekerna spelar sorgligt tråkig fotboll…
Efter match var vi heeeelt slut. Tåg till stan. Mat. Och sedan i säng.
11 juni. Vissa dagar går även svenska fans omkring på gatorna som vanliga människor. Gammalt EM-ordspråk. Vi turistade helt enkelt runt i
stan och hade det väldigt avslappnat och skönt. Besökte Fästningen Hohensalzburg som ligger på en höjd ovanför staden.
Fotboll på pub på kvällen.
På morgonen den 12 juni började min färd hemåt via München och Köpenhamn. Kalle åkte hem till Bergamo medans Puttes och Davids resa fortsatte till Innsbruck och Sveriges vidare öde i detta EM.
På det hela taget var det en fantastisk resa! Avslappnat, inga krav. Vi har bara njutit och haft det roligt. Lite sång, lite dans och lite naket…
Stort tack till Vlanka, vår kära GPS (hur hade vi klarat oss utan henne) som tagit oss från land till land och stad till stad utan några som helst problem. Något som, för övrigt, min käre vän Robban (VM-bloggen) hade mått bra av att införskaffa, vilse 4 (?) gånger på väg mot Zell-Am-Zee…
Alla Kirsches som förgyllt tillvaron (o-o-o-oh KIRSCHE!), rasande (12-12-9-3), Pling – KAFFE, Tomas Andersson Wij, Ekollon, Julgranskulor, Gröna spader, Wienerschnitzlar, Ginza, Can’t hear you IQ-svar, Hit the road jack och inte minst Camp Swedens ”Heja Sverige” och Markoolios ”Sverige, det bästa på vår jord” har hjälpt till att göra denna resan till vad den blev!!!
Och Putte, David och Kalle! Utan er hade det ju inte varit någonting!
Efter segern mot Grekland måste vi väl ändå vårt blågula landslag gå vidare från gruppen så att denna EM-fest kan fortsätta ett par veckor till!!!
Stå upp! Vi är gul o blå!
t att så många svenskar sluter upp kring landslaget. När man pratade med tyskar, österrikare och överhuvudtaget folk från andra länder så fullkomligt överöste de svenska fansen med lovord.Någon sa vi var de nya irländarna. Inte världens bästa landslag, men alltid sjungande och glada fans…
EM-resan är över hur som helst. Landade hemma i Göteborg igår kl 18:00 efter 4 härliga dagar i vackra Salzburg. Vi hann även med 1 natt i Bayreuth i södra Tyskland där vi avnjöt EM’s 2 första matcher på uteservering med en STOR Weissbier i vår hand. Det roliga är att ingen av oss tycker om Weissbier, ändå lyckas vi med konststycket att beställa in en sådan som semesterns första öl… Nåja, det var ju bara att offra sig (och vi fick i oss några välsmakande tyska pilsner också).
8 juni ankom vi Salzburg. Efter incheck på hotellet var det Sverigetröja på och raka vägen till gamla stan och Fanzone som var beläget på Residenzplatz. 2 stora storbildskärmar, scen, öl- och matservering samt en oerhörd mängd med fotbollsfans. Gissa vilka som syntes och hördes mest… Sverige. Detta var ända 2 dagar före match.
Denna första kväll urartade i en låååång barrunda som avslutades på den irländska puben Shamrock med skrålande och dansande med fotbollssupportrar från hela Europa. På morgonkvisten när jag till fots skulle ta mig hem lyckades jag dock gå nästan oroande vilse i Salzburg. I en i övrigt helt öde stadsdel kom, efter en längre tids virrande, till slut Taxin som räddade situationen. Det visade sig att den öde stadsdelen låg på helt fel sida stan... Lokalsinne? Jag? Nja...
9 juni. Trött. Kom utanför hotellet kl 14:00. Bakis till ca kl 20. Åter till Fanzone. Men en väldigt lugn kväll med middag på stamstället Saran. Därefter hemgång.
10 juni. M
atchdag. Efter fukost går vi in mot stan, men fastnar halvägs på Café am Kai vid floden. Här spelar vi kort och beställer in ett par hinkar öl och lunch. Allt medans både restaurangen och omgivningarna fylls av fler och fler svenskar. Kalle anlände från Italien vid 15-tiden. Vi andra möter upp honom på hotellet innan det var dags att dra till Camp Swedens uppsamlingsplats för den svenska fansen. Här övades kampsånger och dracks en och annan bägare öl innan marschen till stadion. Wals-Siezenheimstadion var en mycket välplanerad och tight fotbollstadion med branta läktare, där man kom väldigt nära plan. Svenska supportrar hade säkert 2/3 av de 31 000 platserna. En härlig stämning som givetvis kulminerade när Zlatan gjorde 1-0 och Petter Hansson 2-0. Wow!Vilken dag. Vilken match. Men grekerna spelar sorgligt tråkig fotboll…
Efter match var vi heeeelt slut. Tåg till stan. Mat. Och sedan i säng.
11 juni. Vissa dagar går även svenska fans omkring på gatorna som vanliga människor. Gammalt EM-ordspråk. Vi turistade helt enkelt runt i
stan och hade det väldigt avslappnat och skönt. Besökte Fästningen Hohensalzburg som ligger på en höjd ovanför staden.Fotboll på pub på kvällen.
På morgonen den 12 juni började min färd hemåt via München och Köpenhamn. Kalle åkte hem till Bergamo medans Puttes och Davids resa fortsatte till Innsbruck och Sveriges vidare öde i detta EM.
På det hela taget var det en fantastisk resa! Avslappnat, inga krav. Vi har bara njutit och haft det roligt. Lite sång, lite dans och lite naket…
Stort tack till Vlanka, vår kära GPS (hur hade vi klarat oss utan henne) som tagit oss från land till land och stad till stad utan några som helst problem. Något som, för övrigt, min käre vän Robban (VM-bloggen) hade mått bra av att införskaffa, vilse 4 (?) gånger på väg mot Zell-Am-Zee…
Alla Kirsches som förgyllt tillvaron (o-o-o-oh KIRSCHE!), rasande (12-12-9-3), Pling – KAFFE, Tomas Andersson Wij, Ekollon, Julgranskulor, Gröna spader, Wienerschnitzlar, Ginza, Can’t hear you IQ-svar, Hit the road jack och inte minst Camp Swedens ”Heja Sverige” och Markoolios ”Sverige, det bästa på vår jord” har hjälpt till att göra denna resan till vad den blev!!!
Och Putte, David och Kalle! Utan er hade det ju inte varit någonting!
Efter segern mot Grekland måste vi väl ändå vårt blågula landslag gå vidare från gruppen så att denna EM-fest kan fortsätta ett par veckor till!!!
Stå upp! Vi är gul o blå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar