Strax efter kl 21:00 igår, den 5 juli 2008, äntrade Bossen och hans E Street Band scen för andra kvällen i rad på Ullevi. Energin, inspirationen, viljan och glädjen från scenen är imponerande och medryckande. Glädjen smittar av sig. Bruce ler, skrattar och har en fenomenal interaktion med både publiken och bandet. Det är, självklart, enormt tight och imponerande väl framfört. Vilket band! Vilket E Street Band! Det är runt 20 grader varmt i Göteborg och en fantastisk sommarkväll. Ända lyckas inte Springsteen nå de där riktiga höjderna som man hoppats på. Detta på grund av låtlistan som, för mig, innehåller alldeles för många låtar som jag inte känner igen. Fredagens konsert inleddes med 2 tunga rockrökare som ”Born in the USA” och ”Radio Nowhere”. Det är vad jag kallar en imponerande och medryckande start på en konsert. Detta sedan att jämföra med gårdagens öppning med ”Night” och ”No Surrender”. Mer anpassat för Hardcorefans känns det som. Publiken är ändock med på noterna och i full extas. Har sällan varit med om en så imponerande insats från Ullevipubliken trots allt.Därefter kommer ”Lonesome day” och man börjar känna igen sig, det börjar svänga och sedan övergår den i ”Hungry Heart” och en fantastisk ”Summertime Blues”. Då är det lysande, och kanske det bästa partiet i hela konserten, tillsammans med avslutningen.
Men det är, på det hela taget, alldeles för ojämnt och svajigt och för långt mellan topparna. Detta framför allt under den första 1 och en halva timmen av konserten. Andra halvan av den 3 timmar (ja, 3 timmar. Value for money får man ju lugnt säga) långa spelningen är betydligt bättre och avslutningen är en euforisk glädjeyra på hela Ullevi.
Trots att jag inte alltid blir medryckt och det inte lyfter till 100% så är det självklart en bra konsert och en mycket rolig kväll. Ullevi lämnades med ett leende på läpparna, Springsteens enorma energi och glädje smittar, som tidigare nämnts, av sig. Att han verkligen gillar den svenska publiken och Göteborg går inte att ta miste på.
Låtlistan:
28 låtar totalt. Varav jag räknade till 11 som jag själv kände igen sedan tidigare:
Night
No surrender
Lonesome day
Hungry heart
Summertime blues
The promised land
Backstreets
Roulette
Darkness on the edge of town
Janey don’t you lose heart
Waitin’ on a sunny day
Working on the highway
Because the night
She’s the one
Livin’ in the future
Mary’s place
I’m on fire
Drive all night
The rising.
Last to die
Long walk home
Badlands
Girls in their summer clothes
Thunder road
Born to run
Bobby Jean
American land
Twist and shout
Kvällen avrundades sedan på Smaka's uterservering i Vasastan, med några öl och utvärdering av Bossens framträdande.
Om två veckor är det Maiden på Ullevi... Återstår att se om dem kan leva upp till förväntningarna.
Semestern har i övrigt också inletts väldigt bra. Första semesterölen intogs på Ritz i fredags tillsammans med Kalle och en mindre samling irländare och en amerikan. Kvällens ”Jag mötte Lassie” var för övrigt att jag stod bredvid Mats Sundin och tog öl nr 2 och 3….Därefter fortsatte kvällen hemma hos Packe. Där också Robban med tillresta vänner slöt upp.
Lördagen spenderades solbadandes på Saltholmen. Helt underbart. Tog mig t.o.m ett dopp. Detta är dock inte att rekommendera till någon om inte man har en fäbless för att bada i isvak. Hutlöst kallt.
I morgon bär det av till Båstad och tennisveckan.
Dags att packa väskan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar