Så var 10 år av 2000-tal avklarat. Illustreras med en nyårsbild från det glada 90-talet.Hejdå 2009!
Hej 2010!
Gott Nytt!
Vän av ordning skulle kanske vilja göra gällande att det egentligen inte reflekteras så värst mycket här. Att jag mest bara tycker, tänker, funderar, känner, undrar, berättar och tipsar om saker och händelser rörande stort och litet, vikigt och oviktigt, världsomspännande och världsligt. Må så vara... Tack Percy Nihlegård för namnet. Välkomna till Reflektion : kolon.
Glögg, glögg, glögg. Årets december har formligen svämmats över av glögg. Aldrig varit med om dess like. Glöggtillställningar varje helg och några vardagar därtill. I samband med de två senaste glöggbjudningarna fick jag dels lära mig att dansa som ungdomarna gör nu för tiden och dels lära ut den Wiktorssonska jultraditionen Gissa nötter.
Äntligen har jag sett den. Årets, i mitt tycke, mest emotsedda film som jag dessvärre aldrig såg på bio. I veckan hade den DVD-premiär. Terminator Salvation. Det var nog få som kunde ana när Terminator (med en snubbe mest känd som Conan Barbaren) hade premiär 1984, att den fjärde uppföljaren, i vad som planeras bli en andra trilogi, skulle ha premiär 2009. På dem åren har en kult och ett helt eget universum skapats. Så skaparna av Terminator Salvation hade en del att leva upp till. Jäklar i min lilla låda att de har lyckats. De har verkligen fångat den rätta postapokalyptiska Terminator-känslan i filmen. Dessutom är filmen fylld av snygga referenser till de tidigare filmerna som binder ihop historierna logiskt (om det nu finns någon som helst logik i hela denna storyn...) Enormt skicklig och effektiv Sci-Fi-action.
Så var Millennium-trilogin avklarad. I filmformat. Slutomdömet, överskattad och oerhört upphausad men trots allt bra filmsvit. Rätt igenom lider filmerna av bitvis hafsigt och otrovärdigt skådespeleri. Gör om gör rätt. Hellre en omtagning för mycket, sådana onödiga misstag borde inte synas i den omfattningen i en så påkostad produktion. Detta är synd då det samtidigt också visas prov på riktigt bra skådespelarinsatser. Både Mikael Nyqvist och Noomi Rapace i huvudrollerna samt Peter Haber, Lennart Hjulström, Anders Ahlbom Rosendahl och flera andra ur svenska skådespelareliten utmärker sig. Del 2 i sviten är den klart svagaste och dessutom irriterande ologisk och overklig. Del 1 och 3 känns trovärdigare och engagerar på ett helt annat sätt. På det stora hela är det inte mycket som särskiljer dessa filmer från vilken annan svensk deckare som helst. Skall man se dem utifrån det perspektivet, och bortse från den upphausade internationella succé de blivit, så är det en riktigt bra och sevärd svensk deckarfilm-svit.
Konsert. Ace Frehley. Trädgårn. 6e dec 2009.
Var ikväll hembjudna på Lasagne och det senaste halvårets kanske mest hypade film "Paranormal Activity" hos Packe. Det sex personer stora sällskapet lät väl smaka av den vällagade italienska husmanskosten innan filmen sattes igång. Ca 25 minuter in i filmen är sällskapet i TV-soffan bara fem. Någon har avlägsnat sig till närliggande rum och annan TV-apparat som sprider mindre otäcka bilder, såsom kvalitetssåporna "Arga Snickaren", "Stockholm Arlanda" och "Paradise Hotel". Ändå hade filmen inte ens hunnit bli läskig. Utav ren förväntan att det otäcka inom kort skulle uppenbara sig valde denna någon att hellre tillbringa kvällen ensam framför dessa mer eller mindre miserabla TV-produktioner, istället för i flock framför filmhypen. Är det kanske det som är paranormal aktivitet?
Veckans knock-out! Dolph programledare för Melodifestivalen 2010. Tänk att ha satsat en hundring på det innan...

Historien om Luffaren som kokade soppa på en spik är kanske, tillsammans med Refaat El-Sayed's Fermenta-affär, tidernas mest kända lurendrejeri-epos. Slår man ihop dessa två historier om spik och medicinskt humbug så hamnar vi ganska nära den uppfinning som för tillfället svindlar stora delar av svenska folket. Nu har även jag sällat mig till denna stora del av svenska folket. Jag har skaffat mig en spikmatta. Lurad?!?
Efter herrarna Thid's och Johansson's beskrivningar gällande "Tippeligans" medlemmars seriositet i tippandet, så måste man väl numera ändå tillstå att herr Helm seglat upp i topp som den absolut mest seriösa... eller?

Det är över nu
5 raka mästerskap tog han Sverige till. Jag har svårt att se att ett svenskt fotbollslandslag någonsin klarar att kvalificera sig till 5 raka mästerskap igen. Många tyckte han var tråkig, torr och förutsägbar.... men så mycket roligt han gett oss under dessa år. Nu låter "Lagerbäck den store" stafettpinnen, eller den berömda pärmen, vandra vidare. Ny förbundskapten. Nya tankar, nya idéer, nya spelare. Visst det behövs, men jag är inte säker på att det är den ofantliga mirakelkuren för svensk fotboll som vissa tycks tro. Risken är det kan bli det motsatta. Att det blir ett antal tuffa år med kanske inte bara ett, utan flera missade mästerskap. Men självklart hoppas vi på en vitamininjektion och att Sverige återfinns i slutspelet redan i EM 2012.
"We are red, we are white, we are Danish dynamite." Ja, jag är rädd att det är en sanning i det pågående VM-kvalet. Tidningarna skriver att Danmark inte har blivit besegrade på Parken på 28 år. Men jag minns en gång för att par år sedan när Sverige vann med 3-0 efter någon slags fylleskandal... Vi får sätta vår tillit till att detta upprepar sig, annars blir det 2-2 och en väldigt besvärlig väg till Sydafrika för de blågula.
Kiss AB har precis dragit igång en ny pengainsamlingsrunda genom att släppa sin första platta på 11 år. De har rotat långt ner i sin egen låtskatt och hittat sina gamla riff och refränger från 70- och 80-talet. Sedan har de återanvänt och kopierat sig själva. Men, ta mig tusan, det svänger. Kiss "Sonic Boom" är en enda lång positiv överraskning. Dessutom måste bara en skiva premieras om den innehåller en kitchig textrad som: "Danger you, Danger me, DangerUs".
Vad händer i korridoren på väg till skrivaren?
Läser för tillfället Mötley Crüe's "The Dirt". Oerhört fascinerande bok. Snacka om att detta band levt rock n' roll-livet till max. Vilka historier. Niell Strauss har skrivit boken på ett närgånget och medryckande sätt där respektive medlem, bit för bit, lägger sin del till historien om bandet. Ofta väldigt tragiskt för de inblandade men
fantastiskt underhållande som läsare.
första nyproducerade album sedan 1998 nästa månad. Då kommer Kiss nya "Sonic Boom". Kommer särkerligen låta skräp om det men jag kommer ju inte kunna låta bli lägga detta album till min samling i alla fall. Det är väl det de vet, herrarna Stanley/Simmons.
Idag började det. Elitserien tjuvstartade med två matcher. HV71 och Färjestad inledde med vars en seger. På torsdag möter Rögle just Färjestad i Karlstad. Realistiskt sett hyser jag inga stora förhoppningar om Rögles framfart i Elitserien i år, men jag tror ändå att det t.o.m. kan gå att skrälla till sig en slutspelsplats. Efter seger med 3-1 mot Frölunda i sista träningsmatchen syns potentialen i laget. Ändå, rent krasst så här på förhand, ser jag två utpräglade topplag i HV71 och Frölunda samt två bottenlag i Södertälje och Rögle. Däremellan är det som att tippa lotto... SM-Guldet går till Småland.
Håkan Hellström på Liseberg 2009. Hysteriskt i vanlig ordning. Inte en av Håkans bästa stunder. Annorlunda versioner av av en del av de mest euforiska melodierna (En Midsommarnattdröm, Kom igen Lena, Klubbland) som dessvärre lite tar udden av dem. Den där patenterade upp-piskade, lyckliga Hellström-känslan fäster aldrig riktigt. Ändå: Marken gungar betänkligt under vissa låtar (undrar just om Liseberg håller för en Håkan-spelning till...), Känn ingen sorg för mig Göteborg firade 10 år med en mäktig ingress (han vet att använda dramaturgi, den gode Håkan) och avslutande Nu kan du få mig så lätt var en riktigt innerlig ståpälsrysare. Augustifamiljen är, som alltid, imponerande tajta, rytmiska och skickliga. Summa summarum: Håkan är ändå Håkan. Håkan är energi. Håkan ger energi.
Har nyligen återsett SVT’s serie Playa del Sol från 2006. Och vilket återseende. Paradisisk charterparodi i 12 avsnitt om och kring personalen på resebolaget Shines servicekontor på Grancan. Stor humor, inte minst för oss med anknytning till branschen. Igenkänningskomiken är stor på sina håll, samtidigt som det, förstås, lika ofta är helt verklighetsfrämmande.
Två norrlänningar. En lobbybar. En Taco-buffé.
Den svenska filmhösten/vintern slår rekord i smaklöshet och fantasilöshet. Följande kommer vi kunna njuta av framöver. Tack för det Svensk Filminudstri.Åsa-Nisse 21. Ja, det är sant. År 2009 är året för the return of Åsa-Nisse. Hjälp! Men det är i vart fall alltid lika briljante Kjelle Bergqvist som spelar huvudrollen. Det kan ju trots allt borga för någon slags kvalitet.